om man, som jag oftast gör, prioriterar tvätt efter hur kul och viktigt det är, så kan jag tala om att det blir en hel del sängkläder och handdukar.
så nog har jag att göra alltid.
jag tror att detta får bli en läxa till nästa gång...

har städat och stäat här hemma för att inte stället ska gro igen.
efter ett tag undrade jag vad det var som luktade.
det kunde ha vart nåt spännande som t.ex. en luffare som dött i garderoben eller äckliga små djur som bor i golvet och hatar ajax.
tyvärr insåg jag senare att det var nåt helt annat.
lukten av "rent".
ajax och vatten.
jag hoppas det inte säger så mycket om mig utan snarare om mitt luktsinne...

om att gå i andra tankar

jag är en sån där dagdrömmare.

kan ofta komma på mig själv med att sitta (ja, eller stå, vilket som...) i helt andra tankar.
fast nästan uteslutande när jag är själv.
tyckte därför att det var smart att skaffa en såndära blogg som alla har.
så man har nånstans att göra av det.
kanske inte mest för att det intresserar andra utan för att det intresserar mig.

jag är ganska ivrig.

så fort jag kommer på att en sak ska göras så ska det gärna göras igår.
eller om man går och väntar på något så kan det inte ske snabbt nog...
speciellt frustrerande är detta på jobbet då det gärna kommer upp en miljard saker att göra och detta tycker då jag är en bra idé att bygga upp och lägga på hög tills jag balanserar allt på axlarna och nästan riskerar att tappa det istället.
detta kan (om man har otur) brisera i en härdsmälta. mitt på ljusan dan.
var gärna inte i närheten då, fast det brukar synas när det sker...
fast oftast är det bara jag som skyndar hem till nånting som jag gått och funderat på under dan, eller sitter och väntar på nåt som ska ske som jag tycker är extremt viktigt och andra tycker att: "jag gör det när jag får tid"
det kan vara lätt frustrerande ibland.
man lär sig leva med det.
tyck inte synd om mig.

jag går i takt med musik.

avarternas avart.
jag måste verkligen se hur dum i huvudet ut som helst.
oftast sker detta när man är ute på gång från punkt A till punkt B med lurarna på.
jag skyller allt på min forna dansiver.
det är inprogrammerat i hjärnan min, att svänger det så går man i takt.
eller det behöver inte ens svänga.
LÅTER det så går man i takt.
där går man och spatserar och mår bra, låten tar slut, man saktar in och väntar på nästa och nästan snubblar till för att komma rätt i takt till nästa låt.
jag skulle nog må bra av att se mig själv in action bara för att få lite självinsikt.

det är även här de flesta dagdrömmarna kommer.
oftast är det småfåniga saker som att det är jag som sjunger den där bra-iga låten egentligen, eller att det är jag som gör videon till den eller...
ibland även annat.
vardagliga saker som är nyttiga att reflektera över.
då kan jag vara okontaktbar och gärna missa attt folk jag känner går förbi eller skriker hej eller nåt sånt.
jag ber om ursäkt för det och är väl medveten om problemet.
ibland lite FÖR medveten.
som att jag måste sänka ljudet om nån går förbi för att dom inte ska tro att jag är hörselskadad på riktigt, eller byta låt så dom inte hör vilken ostig jävla radioplåga jag lyssnar på.

och när tittar man upp?
man måste ju kolla så att det inte är nån man känner som kommer mot en.
ska man kolla hela tiden eller finns det en gyllene regel som säger när och hur länge man tittar mötande människor i ögonen?
mamma, du glömde ta det med mig i så fall.
nu har det blivit till en förbannelse istället.
jag tror att jag är den enda som saknar kompisradar i skallen.

det finns även gångvänliga låtar.
discodängor brukar vara exeptionellt bra.
vissa bättre än andra.
som "köra-bil-låtar" fast för benen...
det spelar ingen roll hur fort dom än går, jag måste ändå försöka gå i takt.
eller hur långsamma...
det är inte speciellt bra när man har brådis till jobbet, för det slutar ändå med att man går låååångsamt framåt och kommer näst intill försent.
å andra sidan känns det som ett powerwalk-pass om man går för fort.
it's a thin line...

jag har en söt men sällskapssjuk katt.

extra lustigt är detta eftersom jag allt gillat dessa extra gosiga katter som ska sitta i famnen och kurra och bara vara min.
jag räknade dock inte med att katten inte vet när jag inte vill sitta å mysa utan sitta ifred utan en svans i ansiktet, eller katthår i munnen eller denna varelse springandes framför datorskärmen.
katter är självständiga, det kan jag skriva under på, men smarta? det vette fan...
efter att jag sagt åt skrället på skarpen en sisådär en miljard gånger att: "nej, du FÅR inte gå framför skärmen" eller "nej, för i helvete, du SKA inte in i klädskåpet och håra ner" så göra han fortfarande om det gång på gång.
kanske testar han bara mina gränser?
fast man tycker ju att han borde fattat att båtten is nådd för länge sen.
han är bara ett nacksving bort från döden ibland.
just nu, kan jag berätta, känner han sig åsidosatt och sitter och slänger ner saker från skrivbordet för att få uppmärksamhet.
han vet att snart slänger han ner den där ömtåliga eller viktiga saken och då ryter husse.
alltid nåt, va?