När skam går på torra land...

Sverige.
Vilket jävla skämt till demokratiskt land.

Inte nog med att det här inte kan förklaras på nåt annat sätt än att det är ett osmakligt och liiite för tidigt april-skämt.
Dessutom så hamnar Sverigedemokraterna över 4%-spärren, det satsas miljoner på att nån bortskämd prinsessfitta ska gifta sig och direktörer utan verklighetsuppfattning plockar ut fantasilöner...
Allt detta medans vårdbiträden får springvicka sig igenom ett arbetsliv, det bråkas om kronor och ören i förhandlingar om löner till dom som står och gör grovjobbet, det varslas och sparkas hejvilt och klasssamhället lurar runt knuten.

Jag orkar inte ens börja förklara.
Så mycket tid finns inte.
Men jag har en lösning.

Sätt en spade i handen på alla jävla tum- och pekfingers runkande gubb-pampar och låt dom känna hur det känns att JOBBA ihop en lön.
Låt dom sen åka hem till sin trea i Fisksätra och städa och tvätta och diska sig fram till läggdags.
Ja, utan hembiträde.
Sen kan dom komma och snacka vem som förtjänar en skälig lön och inte sitta på sina arslen från 8-16 och porrsurfa och skattefuska sig igenom vardagen.

Jag hoppas det kommer en dag när allt detta hoppar upp och biter dom själva i röven.
Gärna typ genast.

Lolåtotsosasossospoproråkoketot

At last.
Nu har jag äntligen fått vatten på min kvarn.
Min teori är bekräftad på bästa sändningstid.

Teori: Finska är ett hittepå-språk.
Sätt bara ändelsen -i, -laini, -inen och så vidare (ja, fråga inte mig hur man böjer det. Det är inte jag som hittat på det...)
Perkla sedan på och addera en massa dubbel-ä'n, dubbel-k'n och dubbel-i'n där det passar sig.

Detta har nu även telefonoperatören 3 uppmärksammat (ett m? två m? Svenska är inte så lätt det heller... Tackålov för stavningskontroll) där dom, i sin senaste reklam, ändrar sin slogan från "Telefonjack, nej tack" till det uppenbara "Telefonjackinen, nej tackinen"
Jag sa ju det.
Det är den logiska översättningen.
Mig lurar ni icke, "Finland".
Eller ska jag säga "Fiinlandi"?

Och när vi ändå är inne på ämnet "rub-it-in" så kan vi ju även konstatera att jag hade rätt ang vinnaren av Mellon.
Allt talade för det.
Etta på svenska nerladdningslistan - som de tre tidigare vinnarna.
Väldigt favorit-tippad.
Deltog i sista deltävlingen.
Ledde alla större undersökningar.
Och så vidare, och så vidare...
Däremot så lyckades jag bara spika in två av platserna - ettan och tvåan.
De flesta lyckades byta plats med varandra, men jag hävdar fortfarande att min block-tippning var väldigt säker *våga vägra erkänna att man har misslyckats* och jag måste så här i efterhand redovisa min lördagstippning:

1. Anna (check)
2. Salem (check)
3. Darin (kom 4:a)
4. Jöback (kom 7:a)
5. Saade (kom 3:a)
6. Timoteij (kom 5:a)
7. Jessica (kom 6:a)
8. Ola (hey, check!)
9. Pernilla (hey, en check till! - det är något som inte stämmer)

*medans jag sitter här och skriver ner resultatet enligt SVT's egna siffror så inser jag att jag rättat våra tippningar enligt helt fel resultat och måste nu titta över allas spikar igen för att kolla vem som egentligen vann våran interna tävling*

10. Andreas (och titta, en check till!)

Så, då hade jag inte så fel ändå, förutom den där svårtippade mitten...
Yay, me!

---

*senare*
Nu har jag, som den mentalt rubbade tävlingsmänniska jag är, letat igenom soppåsen efter min största konkurrents tippning för att kunna säga att jag vann.
Behöver jag tillägga att jag inte hittade den och att detta nu kommer att hemsöka mig i åratal om jag inte (mot förmodan) lyckas återskapa en perfekt "mental picture" av hennes lapp.
Damn you, icke-fotografiska minne!
*börjar frenetiskt spela memory i frustration*
Å andra sidan misstänker jag fusk a la siegfried & roy, eftersom om den inte är i soppåsen, vart är den då?
(ja, jag har tittat under soffan redan...)

Livet som löpte amok

Seriöst, vad är detta?
Yoga, storhandling, utförsåkning, mindre festande (är inte riktigt där än med tanke på gårdagen)...
Nu kan jag även lägga söndagspizzan åt sidan.
Den brukade vara helig.
Speciellt om man går och släpar spritångor efter sig.
Nu står jag istället och lagar kyckling med mos och diverse goda tillbehör som oliver och purjo.
Ja, det är ju inte GI-sallad direkt, men det är banne mig varken flottig pizza eller mosig hamburgare.
Det är jag inte ens speciellt sugen på längre.

Vem är det som smugit ner vuxenpiller i mitt morgonkaffe?

Hur var det nu Pippi sa?
"...jag vill aldrig bliva stor..."?

Världens roligaste dator

Mac.
Got2 luv it.

Har nyligen upptäckt funktionen "Talsyntes"

1. Markera ett stycke.
2. "Högerklicka"
3. Välj "Talsyntes" och "Börja tala"

Skratta dig sedan igenom när den lilla amerikanaren i maskinen försöker uttala å, ä och ö och svåra ord.

Stycket ovan var f.ö. det mest obegripliga och roligaste hittills.
Jag tror att jag ska "borja ta-la sa dera pa job-eet"

Eller för att citera ynglingarna: LOL

Mellon inne på upploppet

Seriöst.
Jag har försökt tippa.
Jag gjorde t.o.m. en lista till en kollega idag och proklamerade stolt att "så där kommer det att bli"
Jag ljög så bra att jag nästan trodde på det själv ett tag.
Nu har jag ångest och vill ta tillbaka den och finslipa och ändra och fundera...

Jag vill seriöst att Salem ska ta hem det.
Bara för att det är den bästa låten.
Jag tror att Anna kommer att ta hem det och jag ser potentialen.
Jag tycker att det är en bra låt och jag kan se den som vinnare.
Allt talar för att den sopar banan med alla andra.
Fair enough, men jag skulle även vilja se det som jag ständigt skanderar för varje år.
Hur skulle det vara om vi använde vår musikexport och skickade nån som Europa är van vid och som redan har en stor fan-skara och som har legat på listor, i form av Darin.
Jag menar, namnet måste ju spela in litegrann iaf...
Det har det väl bevisats om och om igen?

Det bästa jag kan tippa nu, innan jag sett spektaklet i dess fulla prakt är att tippa i block.

Toppen är ganska lätt.
Anna, Salem och Darin.
Troligtvis i den ordningen också.
Salem blir årets Caroline Af Ugglas/Sanna Nielsen.
Darin har ett stort namn att luta sig tillbaka på.

Strax under ligger Saade, Timoteij, Jöback och Jessica och hotar.
Och det blir säkert sjukt jämt gällande fighten om plats 3-7.
Saade har en scenshow som heter duga.
Timoteij har en galen sommarplåga till låt.
Jessica är den där underdog-tjejen som lätt kan segla om Jöback om det vill sig så.
Jöback har även han en snygg låt och plockar poäng på att den är svårsjungen.

I botten ligger Ola (vars låt jag nynnat på hela dagen, betyder det något kanske?), Pernilla och Andreas och puttrar.
Andreas måste väl komma sist ändå?
Det är för mig ett mysterium varför den ens gick till final?

Jag vet inte ens varför det är så intressant att tippa längre.
Jag har ju hört alla låtar nu och visst, det var några som satte sig, men inget som jag vill slå volter för.
Ja, det skulle vara Salem då...
Måste vara nåt slags bekräftelsebehov att kunna tippa rätt låtar.
Ni kan ju hoppas på att jag har rätt för annars kommer jag att bli odräglig och söka vidare.

Snart återgår helgerna till normala igen och schlager-bubblan spricker.
Då lever Salem vidare i min Ipod.
Tills det är dags för Eurovision.
Då hypar vi våra chanser och analyserar senare vart det gick snett.
Som vanligt alltså.

Ålder 2.0

En annan grej som har med ålder att göra är att man saktar in lite grann.
Tänker att "nu får det räcka med festandet" och andra mogna saker.
Vad jag inte hade en aning om är att man även blir sugen på att gympa.
Helt plötsligt så är det "roligt" att gå till gymmet och jag är inte sen att slänga mig utför backen på brädan igen (vilket jag iofs får sota för idag... hur kan man ha träningsvärk i armarna efter att ha åkt snowboard?)
Det är lite som att bli ung på nytt, fast den här gången så lekar man inte i klätterställningar för att bli stark, utan för att kroppen inte ska gå sönder.
Fast det är ju inte träning som i "pumpa skrot" utan träning som i "stretcha till delfinmusik".
Än så länge iaf,
Det förvånar mig inte om det blir värre.
Jag har blivit min värsta fiende "hälsofreaket", fast med skräpmat.
När hände det?
Jag tror att det hände när jag köpte mina täckisar...

---

Så lite reklam igen.

Airwick.
Nån plastsak som sprutar ut golukt i intervaller.
Mamman - en giraff - går omkring och pratar fördelar.
Sen kommer barnen springande - två vildsvin(!) - och tycker att mamma giraff är så cool för att hon placerat ut luktagott överallt.
Det finns så många fel i den scenen att jag inte vet vart jag ska börja...
Mamma Giraff och barnen Vildsvin - hur tänkte ni nu?
Mamma är cool som är mån om lukten i badrummet - återigen, hur tänkte ni nu?
Fail.
Gör om, gör rätt.

//MVH
Reklampanelen.

Ålder är oundvikligt

Jahapp.
Då har man officiellt blivit gammal.
Nej, jag har inte fyllt år utan jag har bara nått en gräns verkar det som.
När man står på ett uteställe och önskar livet ur alla som är där för att dom beter sig som 4åringar på crack.
DÅ är det nog dags att omvärdera.
När man dessutom får: "Tjena pudding, står du här och dallrar?" av nåt litet våp vars största önskan är ett par bröst i julklapp, då vill jag kräkas.
Då är jag på fel ställe.
Eller så har jag fel ålder och har blivit gammal.
Fast det är väl redan konstaterat att dagens "framtid" är allmänt ouppfostrade.
Det är f.ö. skrämmande att kalla dessa socialfall för framtid.
Fast dom som verkade vara på festhumör igår är iofs ingen framtid.
Det var möjligen ISS's nya framtid...
Men, screw it.
Jag hade iaf bra sällskap vid min sida.

---

Hursom.
Nu har vi alltså ett komplett startfält i finalen.
Mina tips gemon veckorna gick väl ändå rätt bra.
Hade aldrig vågat tro att det skulle skrälla så mycket bara.
Igår hade jag inte ett rätt...
Och det blir en tråkig final utan Alcazar.

När man tittar tillbaka så är det inte många låtar som man kommer ihåg.
Dom enda riktigt BRA låtarna är ju Salem's och Anna's.
Sen finns det låtar som är sådär tuggummipoppiga och lättlyssnade och skrivna enligt formulär 1A.
Förutsigbara och lite småtråkiga, men som man vet svennebanan gillar.

Så hur går det då?
Jag vågar mig nog på en preliminär lista.
Anna skräller till och vinner hela skiten, men sen blir det svårt igen.
Darin har en stoooor skara fans och kommer tvåa.
Jag är själv splittrad huruvida vi borde skicka en internationellt erkänd artist, eller en bra låt?

Sen har vi ett mellanskikt som det är helt omöjligt att förutspå hur dom placerar sig siffermässigt.
Salem, Peter Jöback, Timotej och Saade är namn som sporadiskt förekommer i tippningar om toppen.

I botten hittar vi Jessica, Ola, Pernilla & Andreas.
Förslagsvis i den ordningen också.
Han måste väl ändå komma sist?

Jag tycker f.ö. att vi kan skicka Christine Meltzer med en sketch istället.



"JÄTTEGULLIIIIIIIIIGT!"

Årets I-landsproblem

Som jag redan påpekat så var Kent extremt välklädda på sin scen.
Så välklädda att jag ju blev väldigt inspirerad när jag sedan gick ut och drog kortet på diverse affärer.
Svart var ledordet.
Svart, spännande och moget typ.
Plus nyskapande.
Stod ju även och sneglade på basistens fruktansvärt snygga skinnbyxor med vridna sömmar.
Har ju funderat på det ett tag, men inte vetat om jag vågar och framförallt inte vetat var man får tag i en vettig modell till ett lågt pris.
Jag brukar resonera så att om jag vill "testa" ett plagg som jag inte riktigt är säker på så letar jag en billig kopia.
Fastnar man sen för det så kan man köpa nåt dyrare och bättre, och blir det liggandes i garderoben - ja då är det ingen större förlust.
Nu har jag till mitt stora förtret hittat ett par ganska fina skinnbrallor (fusk såklart) för endast 849.-

Bedöm här

Dumt, eftersom jag nu kommer att köpa dom.
Den stora frågan är nu om jag kommer att bli fullständigt utskrattad?
Bryr mig inte speciellt mycket, men om folk ska peka och skratta så låter jag nog hellre bli.
Å andra sidan så har jag ju lovat mig själv att våga lite mera, och fått positiva hejja-rop från mina vänner (som sig bör...)

Sen kommer även den stora rädslan för att beställa saker från nätet fram igen (herregud vilket barn jag är...)
Kanske får lejja nån polare istället, för är ju lite old-school och gillar grejen med att det är köpt över disk och inte på "postorder".
Associerar nog för mycket med barndomen och alla Ellos och H&M-kataloger som mamma tyckte att vi skulle beställa från.
Nån som är för eller emot?

F.ö så vill jag slå ett slag för detta fantastiska märke.
Finfina prylar.

Positioner och annat krafs

Yoga...
Jag trodde det skulle vara konstigt och fånigt att stå i en massa positioner fram och tillbaka.
Det var det inte.
Om sanningen ska fram så hann jag inte ens tänka på det.
Jag var upptagen med att hålla balansen.
Plus att det faktiskt var skoj.
Jag som inte gillar att träna har ändå kanske hittat nåt som skulle kunna underhålla mig.
Dessutom gick det fort.
Swooosh så var det över.
Det gjorde inget, för det är fan jobbigt att stå medd lätt böjda knän, armarna rakt ut och sen komma ihåg att andas.
Till en början så knakade det rejält i lederna.
Nu är jag mest orolig över exakt hur ont det kommer att göra imorgon.
Jag har nog väkt delar som inte skulle väckas på länge.
Nu unnar jag mig lasagne och vin som motvikt.
Nog om det.

Helgens dueller kommer att bli svåra. och jag kommer personligen få lida av några nederlag.
I en del av dom iaf.

Heat 1 mellan Pain of salvation och Pernilla kommer den senare att ta hem, även om jag hoppas på hårdrocksorgellåten

Heat 2 mellan Pauline och Crucified Barbara.
Där slits jag itu. Pauline är bra, men jag tycker ju inte riktigt att låten håller måttet även om jag vill att hon ska gå vidare.
Men det blir nog Crucifeid Barbara.

Då står det mellan Barbara och Pernilla i semi.
Det råder ingen som helst tvivel om vem jag vill ska ta hem det, och nej, det är inte Pernilla.
Det behövs lite hårdrock i finalen, även om det är av den lugnare sorten.

Finalist 1 - Crucified Barbara således

Heat 3 är en kamp mellan Orsa Spelmän och Neo.
Till en början gillade jag Orsa.
Nu inser jag att det var en förälskele som falnade.
Framträdandet var uselt och låten har blivit tråkig.
Här går alltså BWO-kopian NEO vidare (tyvärr, men varför kommer ni snart att märka...)

Heat 4 är slutkampen mellan Jessica Andersson och hennes tråkcountryballad och discogiganterna Alcazar.
det är ingen hemlighet att jag inte viker en tum och därmed bestämmer att Alcazar går vidare till att möta NEO (Doh!)
En final utan Alcazar är ingen final.
Dom är ju praktiskt taget husband nu.

Så blir det då semi mellan Neo och Alcazar.
Ajajaj.
Det talas mycket om Neo.
Många tror på honom.
Alcazar däremot dras med jämförelsen "det är ju ingen ny Stay the night" vilket är orättvist, men dom har ett starkt namn och (enligt mig) en bättre låt. (jag har provdansat båda på ett dansgolv...)
Jag håller mig återigen till planen.

Finalist 2 - Alcazar.

Jag är inte så säker att jag skulle sätta pengar på det så det kommer att bli nervkittlande på lördag.
Undrar om jag måste dra fram tröjan från förra året?

----

Lägger till:
Nu har jag lyssnat igen.
Pain of salvations låt är grym. GRYM, I tell you.
Den hör egentligen hemma i Globen.
Pernilla kan slänga sig i väggen, eller åka till sin tråkiga brorsas bröllop.
Tyvärr så kommer hon inte att göra det, utan gå vidare.

Paulines låt blir bättre och bättre.
Den borde också gå vidare.
Där blir det nog ganska jämt...
Mig gör det inget vem av dom som går vidare, bara dom slår ut Pernilla...

Neo är klar. Orsa har ju inte en sportslig.
Det är typ bara starttonerna som fortfarande är catchy.

Däremot så är Jessicas ballad lite farlig...
Jag åker personligen ner och smittar henne med nåt farligt om hon går vidare.
Men det är inte omöjligt...

Det är heller inte omöjligt att Neo slår ut discotrollen.
Gah... sicken gastkramande kväll det kan bli...

Storstad

Kent - Annexet - 100226

Jag kommer på mig själv, när vi går mot Annexet att jag inte har några förväntningar alls.
Ett av Sveriges största popband som briljerar med varje alster dom släpper ifrån sig och ändå så har jag ingen aning om vad jag ska vänta mig av dom.
Frågan kommer upp om jag ens sett dom live tidigare?
Ifall jag nu har det så borde det vara ett ganska bra tecken på att det inte var speciellt minnesvärt och även det faktum att dom ska vara ett av Sveriges bästa liveband präglar fortfarande inte mina förväntningar.
Där för blir jag ganska positivt överraskad rätt snabbt.
Öppningen "Taxmannen" kunde inte varit bättre och vid tredje låten "Vinternoll2" (som f.ö. är en av mina favoritlåtar) så blir jag på riktigt tårögd.
Inte för att jag är rörd utav låten, utan för att dom förmedlar något som skulle kunna beskrivas som pop-perfektion.
Jag slås av en lätt avundsjuka av att det inte är jag som står där.
Att det inte är jag som skrivit dessa stycken pärlor och att det inte är jag som får förmedla detta, och jag antar att det är lite grejen med rockband och idoler.
Att man ska ryckas med och önska att det är en själv.
Det är väl så man får folk intresserade, att man ser upp till folk, gissar jag.
Kent är verkligen (hehe...) ett perfekt popband.
Dom har låtarna, scennärvaron, attityden och imagen, samt sin breda publik.
Det ser man inte minst på alla kärlekspar som står och gungar i takt med armarna om varandra.
Själv står jag med ett signalhorn i örat.
Signalhornet är min vän som ser sina idoler för 7:e gången och att se dessa herrar med ett hardcoe-fan vid sin sida förhöjer bara stämningen ytterligare, för jag blir glad för hennes skull också.
Jag kommer strax på att jag gillat Kent lite på avstånd.
Alla plattor har varit underbara och välskrivna, men jag har aldrig låtit det krypa in under skinnet på mig...
Det är inte mediokert, utan mer lite... Svensson kanske?
Man har liksom inte tagit sig tid att undersöka dom närmare, utan dom har bara liksom funnits där.
Kanske är det därför dom aldrig slagit stort utomlands?
Det borde vara nästa naturliga steg, för vilka mer kan fylla Annexet tre dagar i rad?
Och kvalitén finns där.
Det märks.
Men min attityd har absolut förändrats.
Låtarna får en helt annan mening när dom står på en scen framför mig, vilket är helt i sin ordning.
Dock är jag smått uttråkad efter 40 min.
Mittenpartiet tappar fart och kanske är mer för de riktigt inbitna fansen, men det tar inte länge innan det tar fart igen, och det gör det med bravur.
När dom blåser liv i poppärlorna från förr så förvandlas Annexet till en levande och kokande klubb.
"Dom andra" får en ny kostym och är ensam väl värd pengarna för konsertbiljetten.
Trycket över bröstet kommer snabbt tillbaka och jag finner mig själv i en njutbar sinnesstämning.
Dom gör verkligen skäl för namnet och möts inte sent av ett öronbedövande jubel när dom går av scenen.
Tre extranummer bjuder dom på, som jag mer skulle beskriva som det Kent man känner igen från de tidigare skivorna även om det inte är helt daterade låtar.
Snarare tvärtom.
Det klassiska slutet med "747" är bortplockat och den har fått ge plats för "Mannen i den vita hatten" och med sluttonerna så skjuts det ut miljarder av röda små pappersvalor.
Effektfullt i sin ära och den stunden är riktigt bra.
Det känns som att dom verkligen ansträngt sig för att bjuda på en scenshow som heter duga.
Kent avslutar och har övertygat mig.
Det är ett av Sveriges största och bästa band.
Dessutom är dom oklanderligt klädda och får mig sugen på ett par skinnbyxor.

Annars då?
Jo, annars är jag fattig efter en helg med många klädfynd (faktiskt väldigt inspirerad av herrarna jag just sett på scen), GOD mat och många bjudrundor.
Kläderna är jag exeptionellt nöjd med.
En tröja från Pour Homme, en dubbelknäppt kort trenchcoat från Zara, en oversizead t-shirt från H&M och (håll i hatten) en stickad transparent tröja från Gina Tricot senare och stilb(r)ytet är på god väg.
Nu är det dags att våga lite mera och strunta i vad andra tycker.
Jag ska fan i mig bli ett levande moderepotage (med en nypa salt förstås)
Har även ätit en av de möraste köttbitar jag någonsin haft i min mun på Texas Longhorn och smakat nya smaker på East.
Sen kan man antingen gräma sig och vältra sig i ångest över hur stålarna har runnit ut från kontot eller bara se det som en stor investering i nya minnen.
Jag väljer det senare, även om det betyder att jag får leva på luft och lite nudlar...

Fast borta bra i all ära, men hemma är fan bäst.
Jag har landat tryggt i soffan, lutar mig tillbaka och lever.
Det är skönt att leva.