HUNDENS DAGBOK:

07.00 - Tjohoo, en promenad. Det är det bästa som finns!

08.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

09.00 - Tjohoo, ungarna är uppe. Det är det bästa som finns!

12.00 - Tjohoo, leka i trädgården. Det är det bästa som finns!

14.00 - Tjohoo, åka bilen. Det är det bästa som finns!

15.00 - Tjohoo, ungarna kommer hem. Det är det bästa som finns!

16.00 - Tjohoo, leka med en boll. Det är det bästa som finns!

17.00 - Tjohoo, matte och husse kommer hem. Det är det bästa som finns!

18.00 - Tjohoo, hundmat. Det är det bästa som finns!

20.00 - Tjohoo, bli kliad på magen i soffan. Det är det bästa som finns!

22.00 - Tjohoo, sova i mattes och husses säng. Det är det bästa som finns!



KATTENS DAGBOK

783:e dagen i fångenskap...

Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.

Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.

I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.

Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck.
Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.

På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.

De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.

Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.

Men jag kan vänta.

Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...

Jämförelsen

Just nu drar jag likhetstecken mellan denna gångna dag och detta:

Tänk er att jag går in i en bokhandel, ser mig förvirrat omkring ett tag, greppar tag i en expedit (som gärna står med en annan kund) och ställer frågan;

- Har ni några böcker som jag gillar här?

Expediten skulle då titta undrande på mig och logiskt sett ställa motfrågan;

- Eh, ja, det beror ju på vad du gillar för slags böcker...?

Jag skulle då rygga tillbaka lite, titta på expediten som att denna vore från yttre rymden eller liknande och antingen säga:

1. - Men det ska väl du veta. Du jobbar ju här.

ELLER

2. Det spelar ingen roll, men den ska gärna vara röd. Var har ni era röda böcker?

Efter detta går jag direkt till en hylla med GULA böcker, ignorerar gärna vad expediten säger även om det är, för mig som kund, nyttig information och börjar slita ut böcker.
Kastar dom gärna lite nonchalant över axeln eller börjar bygga en koja av mitt nyfunna virke.

Det kan OMÖJLIGEN vara första gången ni är på en rea?
Det kan OMÖJLIGEN vara första gången ni handlar i en butik?
Jag ska bli lärare och starta en obligatorisk 60-poängs kurs med tillhörande avhandling i uppförande. Social daglighetslära.

Det är en jävla tur att jag har lite ledigt nu så jag kan hinna förtränga lite.

Dagen D

Sitter i mitt stilla sinne och undrar hur jag kunde vara så naiv?
Efter att ha lunkat på och tyckt att årets realisation inte var så farlig ändå, så fick jag det sura äpplet nertryckt i halsen idag.
Idag small det.
Trettio busslaster med finnar, alla missfoster från yttre Hertsön som går ut två gånger per år (varav då en av gångerna är Den Stora Rean) och allehanda socialfall med för många barn för sitt eget bästa.
Tro mig, det är rätt påfrestande att ett par timmars vikande kan krossas på fem minuter.

För att toppa det hela så fick man även slåss med en miljard skrikande smådjävlar som kommit från alla håll och kanter för att titta när gamla avdankade idoler mimade till lökiga covers.
Alla utom den där flickidolen, som tyckte att det var dags att visa att han inte kunde sjunga.
Så på det stora hela har jag haft en helt underbart överdjävlig dag.
Ge mig ledigt i en solstol med en piña colada i ena handen och en gitarr i den andra.
Ta mig ur det här sociala exprimentet nu.
Det är inte roligt längre.
Var är kameran?

AHA!

Jag är er på spåren!
Inte undra på att julen är ond när det hänger "pentagram" i varendaste fönster.



Maskerade med gulliga mönster, rosetter och blinkande ljus så har man i alla goda hem välkomnat Satan och hans gäng.
Förövrigt så tror jag att Tomten och Hin Håle är mycket goda vänner, om inte rent av släkt...

Kärlek

Fan, vad jag älskar när sånt här händer.
Nya singlar att tjata om och att spela sönder innan alla andra gör det.





och två framtida album att peppa över. Tjoho!

Hälften kvar...

Äntligen lite jul-ledigt.
Nu ska jag bara ut till stugan och ha det bra och äta ägg och rödbetssallad och dricka öl med pappa.
Sen är det bara rea-helvetet kvar...

Så om ni ser ett åskmoln i nåt hörn i färd med att puckla på en stackars kund så stör inte.
Det finns risk att ni stryker med ni också...

Hoppsan Kerstin.

Jag kom ju just på att jag glömt dela med mig av den senaste upptäckten.
Detta är vad som snurrar runt just nu:



Det, och att ladda ner apps till min Ipod.
Det har just öppnat sig en helt ny värld av möjligheter.
Coolast just nu är nog den lilla minisynthen, så man kan sitta och leka Depeche Mode hela dagarna...

Å när vi ändå är inne på ämnet, så kolla vilka som är på gång med nytt material.
Välkommen tillbaka, synthpopens Tiger Lou.

Förbjudna tankar

Så här får man inte säga egentligen, men...

Våran (eller eran, inte min...) nya Idol - Kevin.
Ser han inte lite smått utvecklings ut?



...eller är han bara trött?

Egentligen är singelomslaget ett mycket bättre exempel, men det hittade jag inte nånstans...

---

I övrigt så har jag "julstämmning" och känner mig som att jag befinner mig på jobbet en vecka i sträck.
Jag och Grinchen skulle lätt kunna gå en match mot tomten och hans renar just nu.
Eller inte just nu; just NU, för nu är jag för trött...

Insikt är bästa försvar?

Jag har börjat förstå nu.
Börjat bryta ner problemet.
Inte hur men varför.
Och det är ju så sant som det är sagt att finns det inget problem så kan man inte lösa det, så det är ett framsteg i sig.

Att jobbet får mig virrig och stressad, det har jag redan fattat, men det är lätt att ta itu med om jag skulle vilja.
Det handlar bara om att säga ifrån och det har väl aldrig varit min bästa sida, men det skulle kunna övervinnas.

Det är denna oro.
Att ständigt vara lite rastlös och inte veta varken fram eller bak.
Det verkar som att det bottnar sig i gammal hederlig ålderskris.
När jag har funderat upp och ner så har jag alltid kommit tillbaka till att "jag vill också".
Jag vill också vara "Luleåsonen" som gjorde dittan och dattan.
Vara behövd och nödvändig.
Vara en eker i hjulet och ytterst ansvarig för att det snurrar runt och inte brakar ihop.
Vara nyttig och oumbärlig.
Jag vill inte stå halvägs upp på trottoaren med motorstopp och se hur alla tutar och kör förbi mig för att komma till sina egna mål.
Jag vill att nån ser potentialen och kanske stannar och hjälper till att fixa motorn och kanske t.o.m. installerar en turbo?
Jag har också mål och ut ritade vägar, men hur ska jag hinna ta mig dit?
Jag borde vara på väg och inom räckhåll snart, eller?
Det låter mycket svårare än det är.
Egentligen så är det ganska enkelt att bara ta ett första steg och det är absolut orättvist att tro att någon annan ska bogsera mig dit.
Bara det att jag försökt några gånger redan och redan vid ca tredje steget har jag åkt på en propp och halkat och istället för att ställa mig upp så jag krupit tillbaka till startlinjen och skämts lite, med svansen mellan benen.
Så hur gör man för att ställa sig upp igen?
Ska man kanske ta cykeln rakt in i det okända istället?
Trampa på bromsen på ett ställe där det är ett måste att ta sig vidare ifrån annars finns man inte kvar så länge till.

Jag har drömmar.
Jag vill skriva låtar och vara framgångsrik.
Jag vill sitta med uppgifter som får mig att jubla varje morgon kl. 09.00.
Men HUR?
Ska testa det här med att gå tillbaka till det ställe som jag halkade på innan och försöka komma vidare den här gången.

---

Sen var det den här jäkla julen igen då.
Missförstå mig rätt.
Det är mysigt med jul och släkt och vänner men vart kom alla kraven ifrån?

EX. 1:
Varför måste alla vara så himla kärvänliga hela tiden?
Varför är det inte tillåtet att må dåligt under julen?
Nä, det ska vara så gemytligt och genomsyrat med glädje och godhet.
Sanningen är en annan.
Det finns nog ingen annan högtid som skapar så mycket trubbel och utanförskap som Jul.
Så varför får det inte lyftas fram?
Varför är det ingen som talar om Gerda, 83, som har haft oturen att mista alla sina kära och står ensam kvar, sittandes i en gungstol på julafton med en lättglögg i handen och önska sig själv en god jul?
Hon skulle nog inte bli gladare av ett sprillans X-box den julen (men det återkommer vi om...)
Varför får det inte yttras ett ord om Sven, 41, som varje jul dricker lite för mycket och lyckas skapa krig i släkten, som i sig redan var trasig nog och år efter år genomlider en kväll ihop med falska påklistrade leenden?
Listan kan göras lång...
Nä, för på julen ska alla vara vänner.
Alla ska göra goda gärningar (men inga utsvävningar!)
Julen ska vara glad och god med rosiga kinder.
Jag kan nog hitta en del som inte håller med.

EX. 2:
Jag jobbar i en bransch där det är omöjligt att få en fröjdefull jul.
Har inte varit ledig en längre tid på julen på kanske... 9-10 år?
Jag blir så förbannat less varje år.
Först ska det julhandlas och julstressas och vi ska gärna läsa tankar och vara snabba och alerta.
Om något går fel så är det ju självklart mitt fel och det ska jag sannerligen få veta, för DU har ju så mycket DU ska hinna med och är så uppe i dig själv att spricker schemat då...
Ja, då vadå?
Säg mig vem som dör om du inte hinner handla din julklapp, eller om du får stå i en kö i tio minuter eller om (gud förbjude) din planerade julklapp är slut?

Efter detta, då man redan är psykiskt och fysiskt slutkörd och kanske på sin höjd hunnit vila två hela dagar, så ska det super-reas.
Herregud. På två dagar ska du väl hinna komma i ordning i själen? (Mjo, möjligen om det inte var för det här med att det var en högtid iklämd på dessa två dagar med måsten och borden...)
Nä, då ska vi ut med det gamla och in med det nya och jag vet inte om jag orkar gå in på vilka missfoster människan förvandlas till då dom vita priserna blir röda och låga.
Skaffa ett liv för fan.
Även här så är allt mitt fel som står där, för det kan väl inte vara så att vi i all denna stress råkat göra ett mänskligt misstag?
Tänk om du får betala 399,50 istället för 399.-
Återigen, tala om för mig vem som dör om det händer...

EX. 3:
Julklappar.
VEM kom på detta avgrundsvrål till masshysteri?
Jag är helt och hållet för att de små barnen ska få lite glädje i en ny leksaksbil,en ny docka eller ett ritblock och få uppleva lite julklappstradtion med tomte och gran och hela fadderullan.
Men det är när det börjar önskas nya X-Gear 5000 (endast 12995.-) eller just den där jackan eller andra vansinnesönskningar, som jag tycker att det går överstyr.
Sen, om det inte är just det i paketet, så har ungjäveln mage att bli sur och grinig?
Då har dom samvete nog att börja gråta eftersom julen är förstörd?
För hur ska dom kunna försvara denna hetsjakt, dagen efter, när Pelle, 12, står och skryter om sin nya Playmachine 48 och dom själv fått en ask med kritor och ett ritblock för att Mamma och Pappa valde at ställa fram mat på bordet istället?
Van-jävla-sinne.
Fan, ta och lär era ungar lite vett och värdet av att ha släkten samlad och friska runt er istället.
(Jajaja..., men jag skiter väl i att jag låter som en gammal pårökt hippiemorsa som fick leka med kottar när jag var liten... Hjärtat sitter ändå alltid till vänster.)
Det är fortfarande den där jävla tanken som räknas.
Fanskapet ska vara glad för att han fick nånting överhuvudtaget och har mat på bodet och tak över huvudet istället för att ha kunnat sitta framför en skärm i 25 timmar om dygnet och bli en socialt missanpassad amöba.
Gav förslaget idag att kanske som julklapp ge en donation till exempelvis barncancerfonden i deras namn?
"Jo, haha, försök säga det till (mina otroligt bortskämda osnutna snorungar till) barnbarn"
Lätt. Bring 'em on så ska jag banka in ett och annat i huvet på dom.
Jag vet vad mina släktingar kommer att få och mina grejer kommer från hjärtat och har inte kostat mer än lite tid, och jag lovar att det kommer att vara uppskattat.

Sen är detta något av ett sidospår, men dessa ungar är förövrigt samma monster som blivit insläpade till stan för att handla nya kläder med Mamma (observera: Mamma, inte Pappa, men det är en helt annan disskusion som jag varken har lust eller tid att gå in på nu...) och beter sig som ett första klassens kräkmedel mot sin förälder, när denna är ifärd med att punga ut med en halv förmögenhet för att snorungen ska bli nöjd och inte "retad" av de andra satans-avkommorna i skolan.
Dom är fan inte värd mer än gammal säckväv runt kroppen, om dom behåller den attityden.

Jag har nu slut på öknamn till barnen.
Detta harerande blir inte bättre av att jag själv blir Mr. Hyde när jag är hungrig och fortfarande inte har hunnit laga mat eller äta maten eller städat upp här hemma.
Dessutom behöver jag en öl.
Bäst att lägga ner nu.
Jag hoppas att nån fattade poängen och inte dömer mig till ett liv som den nya Grinchen resterande år.
Ta in det och fundera på det bara.
Hur skulle du reagera om du fick en simpel kram i julklapp?

Hatade och utskämda...

Hehehe, efter gårdagens fest kommer jag aldrig att se på mina vänner med samma ögon.
Kanske kan man använda detta i utpressnings-syfte?
Roligast av allt var att se Undraren vrida sig i plågor under f.d. Malmöitens monstermaraton.
Inte för att det är roligt när vänner lider utan mer för att Malmöiten radade upp och placerade dom som en högerkrok, en efter en.
Kunde inte blivit bättre...
Sen bar det ut på golvet och det blev dags att slänga med håret.
Det var skoj att släppa på spärrarna lite och bli en pojkbandsvideo för några minuter.
Jag är inte så pretto av mig.
Jag bjuder på det.
Om det nu finns nån som kommer ihåg det?

Bara för att inte utsluta någon så känner jag att jag måste bjuda på min lista:

HAT:
G/E/S - När vi gräver guld i USA
Per Gessle - Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)

SKÄMS:
Tommy Körberg - Stad i ljus
Westlife - Us against the world
Shirley Clamp - Ärliga blå

Slutligen ett TACK.
Ni är banne mig bäst i världen, vänner.
En kväll av minnen rikare.
Sortera, arkivera och bereda plats för nya.

OMFG!

Herrejävlar.
Alla har som sagt rätt till sin egen åsikt, men om ni inte ser storheten i denna kvinna så är jag beredd att komma och bokstavligen banka in det i huvudet på er (om inte annat så får jag väl se en bit av världen...)
Det här är det fetaste jag set på länge.
T.o.m. via en video så lyckas hon förmedla så mycket hunger och känsla och energi och intensitet att jag på riktigt blev tårögd medans jag såg det.
Av ren och skär lycka.
Var god, kapitulera till sveriges största kvinnliga artist:

ROBYN!

Circus

Jag finner, som sagt, nåt slags nöje i att följa den stora popsessans karriär, med betoning på karriär.
Och jag har sagt det förut men det tål att upprepas så att bilden blir korrekt:
Jag hittar inget njutbart i att smaska i sig paparazzibilder föreställande fröken B när hon hämtar barnen eller tar en glass på stan (fast vem tittade inte lite extra när hon hade sin berömda melt-down? det var iögonfallande...)
Men har alltid tyckt att den musikaliska resan varit tämligen underhållande.
Nu har hon släppt ifrån sig en ny video till den nya singeln "Circus"
Har tittat lite och tycker mig se en glöd i ögonen igen.
Det kan låta lite cheezy, men jag ser en hunger där igen och jag har ju alltid tyckt att musik med hunger och längtan är den bästa.
Trots att hon siktar in sig på den sortens musik som skapas för att säljas och inte kännas i benmärgen så finns det nåt under ytan den här gången.
Vitsiga texter med glimten i ögat och ett driv som de flesta av artister i samma genre saknar.
Sen var det ju den här videon.
Samma regissör som min absoluta favoritvideo med henne - "I'm a slave 4 U" och det märks.
Dom drar på en show med driv i och tar ut rörelser till fullo.
Och blicken.
Jag tycker att det märks att som vill.
Jag tycker även att hon lyckas.
Well, döm själva:



Hoppas bara hon lyckas överföra det till en scen nånstans.
Då skulle jag gladeligen stå i publiken.
Sen kan jag höra folk skratta och fnissa och ha åsikter om detta.
Det bjuder jag på.
Det kallas att vara sig själv.

Den djuriska hälsan

Börjar oroa mig för min katts mentala hälsa.
Medans jag sitter och plitar ner detta så ligger han på en blöt handduk på badrumsgolvet och stirrar rakt in i duschkabinen.
Han har legat så ett tag nu.
Nästan hela morgonen faktiskt.
Han ser ut som en höna som ligger och värper.
Påsken är ju inte förrän om flera månader så det verkar onödigt.
Undrar vad som är så intressant där inne.
Hoppas han inte fått span på silverfiskar...
Eller så han han en hang-up på vackra vattendroppar...

Teknisk support?

För ett tag sen laddade jag ner nåt "paket" med en massa häftiga ljudprogram.
Det finns inspelnings-program och trummaskiner och effekter och nästan allt man kan tänkas behöva.
Jag har alltid varit dålig på att förstå sånt här och absolut inte haft tålamodet till att få det att funka.
Blir ofta väldigt stressad när jag ser andra installera och ta saker och ting, som har med datorer att göra, med en nypa salt.
För mig ser det ut som om dom klickar hejvilt och abra-kadabra så funkar det och sitter på plats.
Kan inte i min vildaste fantasi förstå vart folk lär sig att "installera i C:yadayadabingding och klicka på mapp yakiniku för att sedan plocka upp den polkagrisrandiga ikonen och släppa den på muspekaren och voila!..."
Wierd...

MEN... har länge behövt ett fungerande program som man kan sitta och leka med och göra små demos med men det har liksom aldrig blivit av att jag varken installerat eller lärt mig.
Mycket av detta tror jag grundar i rädslan att inte förstå hur man gör och att efter tre sekunders klimax fullständigt explodera i nån sorts kraftansträngning och i ett svagt ögonblick kasta sönder skärmen eller liknande.
Så idag tänkte jag, efter att ha suttit och skrivit på lite nya grejer att jag måste försöka spela in detta på något sätt.
Innan jag letade upp min mick med tillhörande sladd så tänkte jag att jag skulle installera det där superhäftiga programen.
Sagt och gjort.
Hur svårt kan det vara egentligen?
Min engelska är ju inte knaglig utan jag är rätt duktig på det
(Sidospår: Har inget direkt betyg i Eng B men hävdade bestämmt i mitt CV en gång, till en skola där Eng B var ett grundkrav, att det inte är några som helst problem eftersom jag skriver texter på engelska i mitt band. Behöver jag nämna att jag inte kom in?)
Så efter fyrtiotrehundra klick så har jag installerat två st.
Ett som skulle vara själva drivaxeln i motorhuset, där du kan mixa och spela in och sätta ihop grejer och en trummaskin.

Problem:
Deras engelska verkar inte vara samma som man pratar på planeten Tellus (det är här på Jorden, för er som inte vet...)
Vad i helvete betyder alla fgh- och opl- och öks- och xlc- rattar?
Vart fan ska jag trycka för att få det att låta?
GAH!
Det är förstås inte lika häftigt att slänga in en svensk version, va? VA?

Fan, jag kommer aldrig att erövra och bemästra dessa hemligheter.
Jag är dömt till ett liv med en akustisk gitarr i händerna utan fräna blipp-blopp.
F.ö. kämpar jag fortfarande med att få till ett barreackord i farten...
Så ni sitter jag här igen och drar mitt hår efter att ha klickat runt i förbannelse för att få en glimt in i hjärnan på maskinhelvetet.
Tittade - klickade - tittade - tittade - klickade - stirrade - stirrade - klickade - apati - stirrade - brann - stängde ner.
Det skulle fan vara lättare att progamera ett eget progam från scratch och med mina dunderskills skulle jag vara klar nångång v. 51...
ÅR 3045!

Sådär ja.
Bitterhet halverad för idag.
Nu kan jag gå och lägga mig utan röster som viskar C-promter och kortkommandon till mig.
Imorrn: Avinstallera skiten och slä sönder något viktigt.

---

Appropå ingenting så ska man inte inbilla sig att jeans som en gång satt som dom skulle gör det hela livet.
Ville tro på det tills någon timme sedan.
Nu sitter jag här med blöta byxor och försöker återskapa en passform som passar den kropp jag blvit begåvad med på senare år.
Vill ni veta hur dyra och exklusiva dom är?
Ja, jag vet att ingen ger ett öre för den informationen, men för mig känns det bättre att gå omkring i ett par customized, vintage 505 från -67 än ett par hypertrendiga vårnyheter från Acne.
Då får dom gärna sitta lite risigt istället.
Mina har en historia.
Vad har dina?
Dåligt samvete?

Ett gott skratt förlänger livet...

Fastnade som vanligt framför tv:n igår vid exakt rätt tidpunkt.
Jag har inte skattat så här mycket på väldigt länge...



för att ni ska få en idé om vad det egentligen handlade om så...