Dagens sanning

"You get silent, the smarter you get" - från "Better than heaven" av Bloc Party

Annars längtar jag bara just nu.
Framåt och inåt och bort.
Imorrn blir det verklighetsflykt i dubbel bemärkelse.

Milstolpe?

Nånting är fel.
Nånting är åt helvete fel.
Måste ta en paus och räkna hästarna i stallet.
Men det behöver jag inte fläka ut på en sida på internet.

Fylleblues

Utan snus i 30 dagar...

Känner mig lite som en strandad och hemlös val för tillfället.
Får se om man får se Luleå idag istället?
---
Så där ja.
Då har man äntligen landat och jobbat monster-dag.
Inte för att den var så lång utan mer monster-lik... eller rättare sagt zombie-lik.
Om vi drar oss till minnes dom fina stunderna så har jag och bäste herrn haft en (som alltid) ultrahelg som innefattade flanörering, plansmidande, alldeles för mycket intagande av alkohol, ett stycke KUNGLIG spelning, hårdrockskaraoke, krogrundor och mycket annat.
Tyvärr så hamnar detta i skuggan av resan hem.
Alla har väl hört talas om myten med snökaoset på Sthlms gator inklusive flygplats?
Det var ingen myt utan fullfjädrad sanning.
Än en gång hamnade Fjollträsk i ren och skär panik när det började singla ner sånt där vitt från himlen.
Det borde inte komma som nån överraskning att det en gång varje år blir vinter, kallt och snö på marken, men det verkar alltid lamslå vår hufudstad som på ett mystiskt sätt verkar förtränga det faktum att detta händer.
Så även denna gång.
Flygbolagen slet sitt hår, undrade vad som nu skulle ske och behandlade problemet med förnekelse.
"Nej, Vi har inga problem med våra flighter, dom ska gå i tid och flyta på", fick bäste herrn till svar när vi satt på flygtransporten på väg ut till Arlanda.
Så var inte fallet, och det som driver mitt tankedon till vansinne är att dom redan visste om detta.
Så efter först en försening på 4 timmar och ett inställt flyg senare så skulle vi åka med ett senare plan.
MÅNGA turer senare, fram och tillbaka mellan incheckning och information (jo, för det är väl logiskt att kunden själv ska leta information, istället för att göra det lätt för oss?) så har vi insett att vi har varsin stand-by plats på detta flyg.
Ekvationen med inställda flyg sen 15.30 och en miljard passagerare gick inte ihop, så vi bokade om och åkte helt sonika tillbaka till Bullmamman.
Upp igen i okristlig tid och ut till den igensnöade flygplatsen och återigen så var informationskanalen ur funktion.
Vår transport var bara lite försenat och helvetesbolaget valde återigen att tiga, slussa på passagerare till en gate utan flyg och senare in på flyget som anlänt för att sitta där och vara undanröjd.
11.40 satte jag äntligen min fot på Norrbottnisk mark.
"Bara" 16.5 timmar senare än beräknat.
Grattis, det där skötte ni smidigt.

Visst jag fattar att det kan bli förseningar hit och dit och nåt inställt flyg då och då men:
1. Det kommer snö VARJE vinter, vare sig ni vill eller inte.
2. Information är nyckeln till förstående (och betalande) kunder.
Far åt pipsvängen med er.

I övrigt riktar jag mina varmaste tack till Bäste Herrn och Bullmamma som gjorde min minnesbank oändligt mycket rikare trots att plånboken fick lida.

Helgens spel-lista:











...enligt mig iaf...

Extas och eufori

Det var precis så bra som jag hade väntat mig.
Om inte bättre.
Mina stora förväntningar infriades och jag behövde inte bli besviken.
Stiftade även bekantskap med underbara Lowood.
Passar på att tipsa om detta.



Sen blev det radarfylla och hårdrockskaraoke och det blev för mycket ställt mot varandra.

It's the end of the world as we know it...

När man vandrar omkring på hufudstadens gator så vaknar verkligen cynikern i en.
Så ofta att man verkligen önskar att man hade lite handeld i bakfickan.
Vi spånar på teorier fram och tillbaka och den viktigaste innehöll robotar som håller koll på gatorna med maskingevär och bevakar mammor med barnvagnar mellan 15.30-16.30 då det är fritt fram att rulla längs gatorna.
Resten av tiden ska det vara barnvagnsfritt och nåde den som vågar sig ut med en skrikande bäbis då... Ni förstår poängen med robotarna nu va? Ratatatatatatatatatata....

I övrigt så håller vi oss i schack.
Min heder är fortfarande intakt efter att vakterna på SpyBar vägrade släppa in mig efter vi vart på Debaser innan, och skyllde på alkoholhalten i blodet.
Ja, jag förstår. Dom är förstås ovana att se folk som endast är berusade av alkohol och inte intoxikerade av andra kemiska medel så det var väl svårt att hantera.
Jag tror han handlade i ren desperation. Du är förlåten, vakthelvete.
Du räddade nog både min ekonomi och min heder...
För jag var fan inte stökig iaf.
Jag passade nog bara inte in på Stureplan och det tar jag som en stor komplimang.
Jag fick en fin promenad hem istället.

Nu: Mozarellapizza
Sen: Eufori och extas.

Det måste vara nåt i vattnet?

Stod på jobbet idag och undrade vilket vårdhem som hade brunnit upp?
Det gick fan inte att hjälpa en enda människa idag.
Alla var fullfjädrade psykfall.
Minns speciellt damen som "har en del erfarenhet av jeans..., jag har kanske 23 par hemma"
Mmmhm..., till skillnad från mig då som tydligen sovit mig igenom mina 10(!) år i branschen?
Hon gjorde även skillnad på "vinterjeans" och "sommarjeans"
"Är det här vinterjeans?"
VA? Va faaan är vinterjeans?
Bring it on, lady.
Vill du prata väv och vikt/cm2 så kom igen bara.
Det är inte en diskussion som du kommer att vinna...
Fick ett plötsligt begär att peta mig med nåt vasst i örat där en sekund...

Det finns även ett släkte med minderåriga människor kring14års åldern som gillar att stryka omkring, rota i högar och ge en "dum-stirret".
"Dum-stirret" är när man går fram och inleder med en vänlig fras och får två uppspärrade ögon till svar.

"Pratar han med mig?"
"Varför pratar han med mig?"
Ibland undrar jag om livet passerar revy därinnanför.
Finnar är likadana.
Dom har gett "dum-stirret" ett eget land.

Det fanns en triljard andra stunder då jag ville skrika och springa runt i cirklar men detta är tyvärr inte har nöjet att utagera i vårt jobb.
Men höjden av dumhet var ändå när vi försökte få tag i nån uppe på kontoret för att kolla vad vi skulle göra med mössorna som tappar tofsen.
Hon tyckte på allvar (och det mest skrämmande var att detta hade hon hört från en annan butik och tyckte att det var såååååååå smart) att vi skulle klippa loss tofsen och skicka med den separat till dom som köpte mössan.
NO, YOU DIDN'T JUST SAY THAT?
Vi skrattade tills vi grät, dumförklarade henne, och skrattade lite till.
"Jo, och när du köper den här mössan så får du en tofs på köpet :D"
No way.

Nu måste jag gå igenom min packning igen för att se vad jag har glömt.
Enligt listan så saknar jag inget, men man vet ju aldrig...

Packåsna

Jag har alltid haft samma problem.
Det här med att packa kläder när man ska ut och resa.
Om vi tar oss tillbaka till den gamla goda festivaltiden så var det ett under att jag inte släpade med mig en hel resväska med prydligt vikta kläder, och jag skulle ljuga om jag sa att det inte var nära.
Istället försökte jag obrytt pressa ner allt i en alldeles för liten väska för vad som skulle få plats.
Det resulterade ofta i att folk undrade va fan jag hade med mig och gärna skrattade lite åt min naiva uppsyn när jag proklamerade att "vadå?, jag har ju bara packat det nödvändigaste?" och där det nödvändigaste då bestod av åttio par kallingar, fjorton t-shirts, sexton par brallor och tre paraplyer... typ.
För man visste ju aldrig när man kunde behöva det.
Nu har jag ju växt lite i min roll och blivit bättre men jag insåg fortfarande hur dålig jag är när jag nyss försökte packa ihop en väska till en weekend i Sthlm utan en lista och kom på mig själv att stå med ett rusande hjärta och ge ifrån mig ljudliga suckar i ren och skär panik.
Så just nu ligger det högar med allt jag VILL ha med mig på sängen och jag måste välja ut enstaka saker.
Inte min bästa sida.
Så är det nån som vet hur man gör sånt här?
För annars kommer jag att sitta här med min handskrivna lista och försöka minimera min packning förgäves och istället försöka smyga ner saker i hemlighet när jag inte märker.
För vem vet när man kan behöva en brevpress på resan?

Min katt smackar i sömnen.
Ni vet, ungefär så där som det låter när man suger på tummen utan en tumme och trycker upp tungan i gommen så att det smackar lite... fast mycket lägre, på kattnivå.
Det låter roligt.
Han biter på naglarna också.
Inte för att han har några, men det är en dålig ovana...



Å slutligen så är jag även nu stolt ägare till ett bananträd.
På dunderrea.
Jag fick det för 100.- och hemkört till dörren.
Perfekt.
Nu behöver jag bara en apa också...

Make my day!

Så, den läkte tillslut.
Årets STORA popalbum.
Det är väl ingen hemlighet vid det här laget att jag står på fröken Britneys sida.
Ända sedan det makalösa "Blackout" som var popmusik för framtiden så har jag följt vartenda steg hon tar.
Well, jag drar förstås gränsen vid alla bilder där hon kliver ur och in i bilar eller bär på barn eller liknande dravel.
Men alla musikaliska framsteg synar jag under lupp.
Jag var en av dom som satt uppe en söndagnatt och väntade på att "Womanizer" skulle ha premiär och fick självklart hån och skratt för det.
Jag ser det som upprättelse att jag redan tidigt insåg storheten till vad som blev hennes andra billboard-etta under karriären.
Det går inte att missta sig på en suverän poplåt och det stora namn som hon förvaltar.
Så... jag har förstås väntat på albumet som ska bli den stora comebacken.
Surfade runt lite slött och upptäckte till min stora lycka att hela jävla skiten är ute.
Eftersom jag är en liten räddhare och fruktar för represalier så tänker jag inte bifoga nån länk, för jag lovar att sekunden som jag publicerar den så stormar FBI eller några andra tuffingar min lägenhet och tar min dator och det vill jag inte.
Det står liksom i lagen att det skulle hända mig om det skulle hända.

Hursomhelst så är det stor underhållning.
Det är viktigt att skilja på gudomlig och STOR musik som Kings of Leon's nya platta t.ex och popmusik som produceras för att vara underhållande och sälja som smör.
Trots alla menlösa låtskrivare så finns det fortfarande stor humor i vissa texter, så länge man inte djupanalyserar och varför ska man behöva göra det?
Glöm inte att vi pratar om popmusik á la Amerika.
Men jag gillar det.
Ännu en skiva att skutta omkring till och bara sluta bry sig även om detta inte ligger mig varmast om hjärtat.
Det ska bli roligt att följa utvecklingen av detta...

Bästa spår: Womanizer, Circus, Kill the lights, Shattered glass, If you seek Amy, Unusual you, Mannequin.

Fylleflygande?

Nu har jag äntligen tryckt på knappen.
Det hände i helgen, ivrigt påhejad av hela festen.
Ännu mer olydigt blev det av att jag hade alkohol innanför västen.
Sen blev allt svart.
Ibland glimtar det till av minnesbilder från dansgolv och nersläckta krogar, men i övrigt, becksvart.
(Okej, jag överdriver, men det hade kunnat vara sanningen.., fast allt som oftast när jag går ut så brukar det falla bort en del bitar ur minnesbanken. Det beror inte på att jag är inni radarfyllan utan att jag i allmänhet har dåligt minne och koncentrerar mig på att ha roligt istället...)
Men det verkar som att jag har kvar alla vänner.
Ingen som riktat en tydlig hotbild mot mig ännu i alla fall...

Det viktiga är i alla fall att jag nu har en garanterad plats på ett plan och på en klubb med en vän och att det är betalt och klart.
Nu måste jag leva på egenodlad potatis spetsad med Aromat resten av månaden.
Funderar på om jag ska bryta upp min fejkparkett och fixa ett eget grönsaksland här hemma.
Under elementet borde det växa bra va?

En morgon vaknade jag två gånger

Det är tidigt, och man vet att man börjar ha lite år på nacken (nej, inte hår) när man tycker att det är skönt att stiga upp och ha lite tid på sig innan man ska till gruvan.
Kisse har fått mat och gått och lagt sig igen och jag har hunnit med ett antal klunkar Fanta (f'låt Tandläkaren, jag vet att jag har mig själv att skylla), mogonkaffet är på god väg och sen toppat med två cigg. Hinner även med att lägga in lite nya melodier på min musikmaskin.

För övrigt sitter jag med beslut också. Att det jämt ska vara så svårt att binda upp sig på avtal.
Jag vet att pengar egentligen inte kan köpa lycka, fast ibland faller faktiskt den teorin.
För mellan 1500-2000 pengar plus 165ochlitetill pengar så kan jag nu få ren och skär lycka.
Så varför är det då så svårt att trycka på knappen.
Det är som att jag jämt behöver ett helt lag med cheerleaders som står bakom och hoppar och skriker ramsor om min fortsatta överlevnad och hur bra och hård jag är för att kunna genomföra det. Ändå är det svårt att just genomföra. Oftast väntar jag för länge...
Som en vän till mig skulle uttryckt sig: Det är INTE en superkraft som jag besitter.
Men eftersom jag nu redan nästan bestämt mig så är det nästa beslut om tider som nöter på mina celler... Kom igen nu, snap out of it!

Det här med pengar då återigen.
Ju mer jag tänker på det så var det ganska onödigt att mynta uttrycket "Pengar kan inte köpa lycka", för visst fan kan det göra det.
Tänk så uttråkad och livlös jag skulle vara om jag inte kunde hänga med på den sedvanliga after-worken, för att träffa vänner, skratta och äta mig mätt bara för att jag inte hade pengar till det.
Eller denna eufori som kommer att infinna sig den 23 Nov hade jag fått stå utan om jag inte tog mig råd.
Eller alla andra gånger som jag fått ett leende på läpparna bara för att det hittats på allehanda aktiviteter som jag inte hade kunnat vara med på bara för att mitt konto säger stopp och belägg.
Nä, mina pengar blir till minnen.
Jag köper inte ofta nya grejer (utom kläder då, men man vill ju vara fin för omvärlden) utan lägger oftast min surt förvärvade lön på tjänster (nä, inte såna tjänster. Fy skäms!) och handlingar som gör att jag får en upplevelse tillbaka.
Det är förmodligen därför jag har så svårt att köpa dyra saker, för dom genererar egentligen inget långlivat till mitt liv.
Vad ska jag med en ny och dyr soffa till, när jag redan har en som funkar jättebra OCH går att bygga om?
Eller en ny cykel, då jag redan har en som bara behöver pumpas lite var 100:e meter?
Eller en ny dator, eller en ny gitarr (okej, här har det inte varit problem för den grejen ligger i gränslandet till upplevelser...) eller nya mattor eller... listan går vidare.
Så varför är det nu så svårt att trycka på knappen?
Det är ju bara som ett lån från sig själv som man sedan investerar i minnesbanken.
Pengar kommer det mera av i slutet av månaden.
Fast det brukar oftast vara väldigt mycket månad kvar i slutet av pengarna...



Det är värt det, jag lovar...

Poplåt deluxe

Max Martin's bästa nånsin?
Nja, kanske inte riktigt, men det svänger iaf.

Textraden "All of the boys and all of the girls are beggin' to if you seek Amy" ter sig rätt underlig i skrift men efter att man läst mellan raderna, lyssnat på låten och fått ut en HELT annan mening så ter den sig rätt underhållande...

Comebacken är ett faktum och jag har inga tvivel på att detta kommer att sälja som smör.
Bara flickstackarn fixar det och inte bryter ihop igen.
Jag hejar på henne och håller alla tummar och tår jag har.

Jag hatar honom redan

Jag har nyligen stiftat bekantskap med mitt nya hatobjekt.
Jag tänker dra Honom över en kam och se honom som en stereotyp.
Han är säkert "jättesnäll" med det sitter nog långt inne.
Han är en sån där som jag bara VET lever efter sina egna regler och anser att världen kretsar runt Honom och inte vet bättre än att tro att det är alla andra det är fel på...
Jag ser det på honom.
... för det finns ju ingen annan sanning än Hans egna och det är klart att Han har rätt och världen är svart/vit.
Inte ens nyanser i grått.
"Hej, Jag är Gud och du har fel för det bara är så"
En sån där som lockar fram monstret i en och bara står och hånler mot en med ett sånt där flin som säger "jaja, det blir nog bra..." och pratar till folk som att dom vore 3-åringar.
Jag lovar att Han runkar med tummen och pekfingret också, till en bild av Reinfeldt.

Han tror även att folk kommer att kommentera Honom på sina bloggar, och Han har jävligt rätt, men inte av den anledningen som han tror...

Jag vill på allvar köra en skruvmejsel genom huvudet när jag hör Hans "oj"-ande och "suck"-ande och "stånk"-ande och "pust"-ande.

Ju längre tiden går så skakar jag mer och mer och till slut kunde jag, på riktigt, bara kolla i typ 3 sekunder åt gången innan jag var tvungen att pausa och samla kraft innan det var risk för att dataskärmen fick ta emot lite vrede.
Mina cyniska nerver klarar egentligen inte sånt här.
Overload och Game Out.
Att jag orkar bry mig...

Döm själva:



GAH!

Musiken i centrum

Ibland kanske jag inte direkt är snabb att upptäcka nya band och skivor, men när det väl händer är det bland det bästa som finns.
Går på allvar omkring med en ständig ångest (om än den är liten...) att det finns så otroligt många band därute som jag bara helt sonika missar hela dagarna.
Det finns så mycket som jag skulle älska att höra och som skulle berika livet så otroligt mycket.
Det har om möjligt blivit ännu svårare i och med denna tillgänglighet genom internet.
Så mycket lättare att som band bli offentlig för allmänheten att det fullkomligen svämmar över i cyberspace.
Men ibland kommer det fram ett par guldkorn...
Går just nu och nöter "The Ting Tings" och "King Of Leon" i lurarna.
Kan inte sluta att förundras över hur jävla underbart och framåt det är.
Ibland önskar jag verkligen att jag hade nån att obsessa tillsammans med, men dom flesta andra verkar ta allt sånt med ro och inte förstå det stora i sammanhanget.
Jag önskar att det aldrig tar slut.
Att jag alltid upptäcker nya band och att jag aldrig slutar förvånas över hur underbart det är.

---


Å precis när jag inte trodde det kunde bli bättre på musikfronten i höst, jag menar, jag har hittills hoppat upp och ner över Kaiser Cheifs, Keane, Primal Scream, Tiger Lou, Glasvegas, I Are Droid, Kings Of Leon, Rex The Dog och Ting Tings som alla har släppt underbara skivor ifrån sig och gett mig eufori över förväntan.
Just då så drar en vän till med ett band som slog omkull benen på mig med en 3 år gammal platta.
Imogen Heap.
Vilken känsla.
Det är ju så här som Kosheen skulle ha gått vidare, eller låtit från första början faktiskt.
Tack kära M för detta.



Jag kommer att leva på det länge...

Sanering

Jag vill verkligen hjälpa.
Vet inte om jag kan men säg bara vad jag kan göra så ska jag försöka.

En vidareutveckling och en utmaning

redan tidigare nämnda vän och jag har många fina samtal.
ibland kan dom handla om viktiga saker och ibland om... mindre viktiga.
denna gång var det om människan och dess felkonstruktion.
välj själva vilken kategori det tillhör...

åter till ämnet:
människan är alltså gravt felkonstruerad.
min vän vet mycket.
mycket mer än mig och vet därmed att en människofödsel är en av de smärtsammaste av födslar inom däggdjurens eftersom vi har så stor hjärna (gissar att BlondinBellas mamma hade det väldigt lätt?) och sen är helt beroende av andra för att klara sig till skillnad från t.ex. en kalv som står upp själv redan efter ett litet tag.
vi kom därför på att det är helt ologiskt att vi ska födas som vi gör, och gjorde en svag parallell till gallsten som får hårda motorcykel-knuttar att bryta ihop och gråta som små barn (och det var även här nånstans som det här med töjning och uppvärmning innan en födsel kom på tal, men jag vet inte om det sidospåret passar sig i skrift riktigt...inte här iaf...)
mer logiskt är ju däremot om kvinnor skulle ha en liten lucka på magen.
men kodlås såklart för att göra det så svårt som möjligt att den skulle råka gå upp i olämpliga situationer (att tappa ut tjocktarmen eller ett foster mitt på gatan kanske inte är så väldans hett?)
spånade även på det här med ägg, men det la vi ner rätt fort.
vi ska hursomhelst självklart börja spåna på hur vi ska göra detta möjligt i sinom tid och i samma situation (eftersom vi är goda människor) hjälpa stackars Mariah Carey att få ett eget barn.
hon vill ju självklart inte bära något som det ser ut nu eftersom hon inte vill förstöra sin figur.
I got your back on that one, Mariah...
(och en parantes för alla er som inte riktigt hajjat det här med ironi än)

den stora frågan är väl bara hur vi ska börja avla fram dessa superkvinnor, men det får bli ett senare problem...

jo, sen har jag ju fått en utmaning också.

* Länka den som utmanat dig och sätt in dessa regler på din blogg.
* Berätta 7 saker om dig själv, både alldagliga och knäppa.
* Utmana 7 st i slutet av inlägget genom att nämna deras namn och länka till dem.
* Låt dem få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar i deras blogg.

det tråkiga är ju att eftersom att jag är grön på det här med bloggande så har jag inte adressen till 7 bloggande vänner än, men det får väl gå som det går.

1. Brukar sitta som en ostkrok på köksbänken och röka under fläkten

2. Funderar ibland på vilken låt jag skulle köra om jag blev tvungen att söka idol. Har inte kommit fram till nån än eftersom jag ständigt ändrar mig men det lutar åt något med Placebo

3. Fuskar när jag spelar gitarr och spelar uteslutande det jag kallar "rockackord". Det kommer att börja straffa sig snart.

4. Blir på allvar irriterad om jag inte får höra just den låten som jag vill på dansgolven på krogen/nattklubben

5. Tycker att Aromat är en helt fantastisk krydda, överdoserar den gärna och röstar för att den ska bli klassad som ett grundämne

6. På riktigt, HATAR när folk går för sakta i trånga utrymmen och vill i hemlighet slå dom i bakhuvudet med en stekpanna

7. Var på allvar först med att ha byxorna innanför strumporna efter att ha sett ett progam på ZTV om nya trender. året var nångång kring 97/98 kanske och jag blev rejält utskrattad. Well, who's laughing now? (Jag sa inte att jag var stolt över det, bara att det är skönt att få rätt. Nu väntar jag på vedergällning...)

Härmed utmanas:
Kapten Haddock
Undrare
Kollegan
Barndomsvännen
Cherry came too
Lisa Lee

å herregud...

Ser det som en skyldighet att lyfta ut detta citat från TV'n till internet:

"If you don't have a great melody, there is no lyrics to write"

Ok, jag diggar ju melodier, men va fan.
Herr David, du befäste just din plats som "airhead-of-the-world" och din åsikt som verkar vara musik är till för att säljas, inte beröra.
Vad hände med texter som berättar och berör och påverkar, din fåntratt?

Bite me.

Flanörerande...

På grund av ett mycket trevligt samtal under en iskall promenad med min vän vill jag härmed annonsera detta:

1. LLT ska härmed bli gratis och skattefinansierat av orsaker som jag anser är rätt uppenbara.
2. MAX borde också bli gratis och skattefinansierat så att alla blir tjocka och behöver åka buss och därmed gör punkt ett helt oumbärlig.
3. Eftersom spriten redan ingår i ett statligt bolag så borde vi även här få en bit av kakan så att vi slipper detta konstiga resonemang att först betala allt med våra skattepengar och sen köpa tillbaka själva varan som vi egentligen redan betalat för... så gratis sprit är även att föredra.
4. Ishockey borde förbjudas eftersom denna våldsamma sport tär på vår sjukvård och ersättas med mer vänliga sporter såsom ponnyridning och boule. Vid födseln föreslår jag att man således erhåller en liten liten ponny (mycket liten så att man inte slår sig illa om man ramlar av för då är ju hela idén helt i onödan) och ett boulespel, så är det bara att välja vilken väg man vill gå allteftersom livet har sin gång.
5. För bekvämlighetens skull borde även cigg och godis vara skattefinansierat och därmed gratis.

Visst, skatten kanske blir skyhög, men vem behöver pengar då transport, maxmål, nöje (spriten, ni vet) och slackerkvällar är helt gratis. Visst..., eller?

Tillägger lite snabbt att:
1. The Killers just gjorde ett helt magiskt framstädande på en sån där jätterik och Hollywoodisk gala
2. Min nya drog heter "Miss Indipendent" och framförs av Ne-Yo och har en helt CPdålig text men en melodi med en lten krok som vägrar släppa min hjärna
3. Älsklingarna 30 Seconds of Mars har hittills vunnit två priser på ovanstående galakväll. Keep 'em comin'!