Sschhhh...

Inatt drömde jag att det var någon som hade kommenterat ett av mina inlägg.
Det var ju då inte sant.

Fyller mitt schema

Fick panik på min Tintin-lugg så jag gick och impulsbokade en klipptid på min lediga dag.
Den som jag f.ö. även ska fylla med tvättande, lunchande, fikande, bråkande med Skatteverket, städande och bråtröjande.
Jo, och foliehandlande och säkert nåt mer som jag glömt.
Kommer inte ihåg när jag hade en så inplanerad produktiv dag sist.
Men frukta icke.
Jag kommer säkert att hamna i soffan och dröna bort hela dagen istället.

Anyhoooow.
Min nya frisyr ska jag efterapa efter Tom Ford, männens man.
(ja, ni får K-L-I-C-K-A på bilden, jag orkar inte börja bråka med bildstorlekar...)

Livet 2.0

Jag trodde att våren skulle komma med glada hurra-rop, sprittande känslor och kulörta färger?
Istället är det samma gamla travbana som man traskar runt på.
Runt, runt, runt.
Stiga upp, kläder - på, gå till jobbet, äta lunch, jobba, hem, förfäras över röran som trots allt var där imorse också, inte ta tag i det, slänga sig på soffan, dumglo på TV, bli trött, flytta sig till sängen, dumglo lite mera, somna och sen börja om.
På helgen är det även inslag av samma blaskiga öl på samma gamla ställe.

Avbrottet kommer snart i form av en fjällhelg.
Den får gärna komma typ igår som det känns.

Min "måste-lista" börjar växa sig allt större också.
Saker som att köpa det däringa träningskortet så att jag kan yoga igen, slipa kanterna på brädan, gömma sladdar i lägenheten, bära bort skrot och aktivt börja göra fler låtar hänger över mig som en lavin.

Då kan det ibland vara svårt att hålla humöret uppe.
Ända tills man råkar klicka på rätt länk och ljuv musik strömmar ut.
Då blir det plötsligt lite lättare igen.
Som en kompis sa: "Jag känner ingen som knarkar mer musik än du"
Idag lever jag för denna > DANCING ON MY OWN

Misär, kl.11.18

Jag är inget större fan av Malou och hennes morgon-tv.
Tvärtom faktiskt, och jag känner nog ingen som bestrider min åsikt.

Jag har dock en ledig dag och passade på att ta en sovmorgon i sängen med kaffe och TV.
Snart så smög dom över från Nyhetsmorgon till Malou's misärprogram.
Jag blev lite lätt förvånad när dom istället för död och elände skulle skratta och prata om våren och äta glass.
OJ, tänkte jag.
Hur ska Depressionens Drottning klara av detta?
Fast mycket riktigt...
Nu har dom släckt ner i studion och ska prata obotliga barnsjukdomar med Jessica Folker.

Kan ingen bara ta bort henne från rutan?

Hon är dessutom extremt egenkär och pratar gärna och länge om sig själv och då speciellt hennes medverkan i superstjärne-programmet "Let's Dance"

Tur att off-knappen är nära tillhands.
Bort, bort, bort.

På oslipade stålkanter

Storklinten fick celebert besök av oss i helgen.
Vi åkte i mojitosnö, konstaterade att "tarmen" var "öppen", försökte kränga använda liftkort och insåg att liftpersonalen sög.
Slutbetyget blev trots allt bara en 2:a.
Bodens Måttsund hade inte mycket att komma med jämfört med tidigare erfarenheter.
Det var en kombination av pyttebackar och avsaknad av motivation som drog ner betyget rejält.

Åters sista snöupplevelse hoppas jag blir i Riksgränsen.
Om så inte händer kommer jag att dra någon i gruset efter bilen.
UTAN körkort.

Hotbilder funkar alltid.

Gud vad du åker skidor bra. Not.

Fy faan, så hurtig jag är.
Mitt nya liv består av vita, snötäckta vidder på en vallad planka, and I like it.
Eller ja, vallad är väl att ta i.
Jag är ständigt rädd att den ska rasa ihop av ålder, men får då en ypperlig ursäkt till min tveksamma åkning.
"Asså, de e brädan, serru..."
Fortsätter det i den här takten kommer jag att ha ben som trädstammar innan säsongen är över.
Bäst att motarbeta min hälsa genom lite lasagne och folköl, annars kommer jag säkert att då i en hjärtinfarkt, bara för ironin i det hela...

Kan dock inte sluta störa mig på att man blir piskad av små knattar som lever rövare i backen.
Dom studsar ju fram och tillbaka som små gummisnoddar i pisterna.
En gnutta rädsla skulle ju inte skada i de små liven, eller är det just det de skulle?
Eller öfversittare som ska tränga sig i liftkön.
Fick iofs personlig upprättelse när en sådan även ramlade i liften framför mig.
Karma, grabben. Karma.

Kåbban och Dundret avklarade.
Nästa helg då?