Julen, ja.

Detta ständiga helvete.

Det är rätt konstigt egentligen.
Jag gillar vintern.
Julpynt har jag aldrig brytt mig så mycket om.
Julen som högtid är väl ok.
Ni vet, julmat och släkten och umgås och hemmagjord kola och kalle anka och sånt.
Men pyntet?
Det har jag inte brytt mig om riktigt.
Det har ju bara funnits där.
Till saken hör att jag har en sambo som har en miljard tomteljus och lådor och åter lådor med julpynt.
I våran matsal (så jävla överklass att ha en matsal) d y r k a s julen.
Det är fint.
Det är när det börjar svämma över trösklarna som jag blir orolig.

Så ni förstår att sambon blev en smula orolig när jag kommer hem och säger att vi kanske ska köpa en sån där ljusslinga till balkongen.
Gärna feat. granris.
Sambon trodde jag hade ramlat och slagit mig.
Hårt.
Det hade jag inte.
Jag fick bara feeling.

Så nu sitter den där.
Det skulle följa med buntband för att det skulle gå lätt att montera.
Det gjorde det.
Det ingen berättade var att dessa var av... ska vi säga "ringa" kvalitéet.
Två gick sönder.
Alla var för korta.
Men den sitter där.
Åt fel håll.
Med sladdarna utåt gatan.
Men den sitter där, och där ska den stanna (om inte buntbanden ger upp och stormen tar den dvs.)
Det är rätt fint.
Mysigt.
Lite svennigt.
Nu fattas det bara lite snö och gnister och att den tål vatten.
Det lär ju visa sig.

FÅNGA ÖGONBLICK

Ibland kan bilder säga mer än tusen ord.

Det här är min katt.
Han heter Boris.

Vi har även lite ljusmys hemma ibland bara för att väga upp det där mörka därute.

Ibland nattugglar jag också.
Lite vin i ett fint glas har ju aldrig skadat nån.
Pumlan får mig även i lite julstämmning.

Ja, jag vet.
Det låter lite blödigt.
Bitterheten är på en minisemester.

HJÄRNSPÖKE DE LUXE

Alltså.

Ni vet Melodifestivalen?
Den där årliga?
Ni vet låten som vann?

När vi satt hemma och tittade på den i gargasoffan så var det en massa rabalder om att den var lik en massa andra låtar.
Det var bland annat Boney M's "Nightflight to Venus (och det var även en diskussion i diskussionen om huruvida det var den eller "Rasputin"), och Lili & Susie's "Oh mama" och säkert nån fler som var med i sammanhanget. Jag tror det pratades om Tone Norum också.

Jag hävdar något annat.
Eller visst, jag hör alla dom övriga i den också, men jag hör mest en annan.
Tänk er trummorna i början.
Tänk er sen detta:

Tobbes hjärnspöke by projectheadon

Tänk 90-tal.
Det är INTE Yazoo's "Don't go" även om den är nånting ditåt.
Typ mer nåt vrak som skulle göra eurodisco.

Jag har nu haft detta i min hjärna i drygt ett år snart.
Kan någon hjälpa mig bli av med det?
VAD är det för låt?
VAD?

OM KAPPOR OCH VINDAR

Det är så lustigt.
När sommaren gick mot sitt slut, så stod jag förmodligen först i ledet som basunerade "Mer SNÖ åt folket!"
Jag var tämligen ensam också.
Ja, det var väl nån som ropade ett svagt "hejja" i bakrunden, men jag blev snabbt nedröstad på det där sociala forumet, ni vet.
Missförstå mig rätt.
Jag gillar sommar.
Jag älskar hösten, med att mysigt som tillkommer.
Hell, jag gillar till och med mörkret som följer med.
Men mest av allt för att det betyder att snart kommer snön och jag och min bräda får susa nedför backen igen.
Det är ett av dom bästa stunderna i mitt liv, och ännu bättre är att dom är återkommande.
Inget lyckoskott, utan något jag får göra varje år.
Jag är frälst.

Nu är det 23 November.
Trottoaren är gråsvart.
Gräset är visset, men syns fortfarande.
Varannan jävla status består av orden "ha" och "snö".
Gärna i kombination med ordet "nu".
Ropen har utbytts mot skanderande och jag är inte ensam längre på min sida.
Men mitt där i leden står nu några kappvändare.
Jag känner mig infiltrerad.
Det känns som att vissa är där under falsk identitet.
Dom som för några veckor sedan inte ville ha någonting med snö att göra, vill nu ha gubbar, änglar, kojor, vidder och fan och hans moster.
Allt inklusive snö.
Jag önskar bara att ni kunde bestämma er.
Nej, lagom är aldrig bäst.
Jag vill ha allt eller inget.
Så jag tänker inte glädjas med er när flingorna faller.
Jag tänker fnysa och skrika "VAD VAR DET JAG SA?!?!"
Sen tänker jag vända ryggen till.
Inte slänga runt någon kappa.

Var det bittert nog?

AMBIVALENS

Jag kan inte bestämma mig.
Är det ett helgerån?
Är det bra på riktigt eller bara för att samplingen är genialisk?
Varför kom inte jag på det först?

GÅR?

Jag kan ju sträcka mig så långt som att säga att den (och hela albumet) finns i iPoden.
Det borde ju betyda nånting?

MER NEGATIVITET TILL FOLKET

Hade just ett samtal med min sambo över en ugnspannkaka (ja, det heter så)
Om det här med att man inte får vara negativ.
Sambon är positiv och sprudlande.
Jag jobbar inte riktigt på det sättet.
Varför måste man vara så glad hela tiden?

Varför låtsas liksom?

När man stiger upp är man trött.
När man går till jobbet fryser man.
Innan lunch så är man jättehungrig.
Innan kafferasten är man helt slut.
Innan man slutar går dagen jättelångsamt.
När man kommer hem är man helt slut OCH trött OCH hungrig.
Sen börjar det om.
Det eviga ekorrhjulet.

Varför låtsas, liksom?

Nämnde jag att det är måndag?

DEN HÄR DAGEN NÅR INGEN TOPPLISTA

Jag kan meddela att musikmaskinen inte alls var fulladdad.
Snarare tvärtom.
Så jag fick diska i tystnad som nån annan mormon.
Men tror jag iaf att jag vet hur lång tid det tar att dränka sig i diskvatten.
Man hinner fundera mycket medan man står där.

Dags att sortera smutstvätt nu.
Kanske prova strypa sig med en socka eller slips också.
Återkommer med resultat.
Eller inte.

KONSTANT FÖRFALLET

HUR kan man producera så här mycket skit?
Smutstvätt.
Disk.
Sopor.

Djuren hjälper också till med utspridande av kattsand och hårbollar som rullar runt precis som i en öken.

Hade gärna suttit här och orerat om det ena + lite om det andra, men plikten kallar.
Jag hatar plikten.
Precis som när man var liten och blev tillsagd att städa sitt rum.
Ville man det? Nej.
Var man tvungen? Ja.
Fast nu är mitt samvete min mamma istället.

Till råga på allt så är det måndag.
Veckans mest onödiga dag.
Dagen då man ska återuppstå och "ta tag" i saker och ting.
Jag vill hellre vara kvar i förfallet.
Ligga i soffan och vältra mig i pizzarester och dåliga söndagsfilmer.
(Vad är det med TV och att inte visa vettiga filmer? Jag vill inte se Pretty Woman en. enda. gång. till. S.A.T.C.-filmerna går under samma lag.)
Fast nu är jag ju inte arbetslös.
Inte heller en amerikansk husvagnsfamilj med dålig hygien.

Så det är bara att greppa sig i kragen och dra rakt uppåt.
Tack och lov så har jag en fulladdad iPod som kan fungera som bensin.

MEN GRATTIS.

Sådärja.
Var det så svårt kanske?

Måste väl ändå passa på att tacka Sussie för ett snabbt framklösande av min nya lur.
Tack och bock.
Ärendet är härmed avslutat.

Nu vet jag vad jag ska ägna min söndagkväll åt.

HARDER, BETTER, FASTER, SWEDISH HOUSE MAFIA!

NU snackar vi.
NU vill jag dansa.
Resterande kan slänga sig i väggen alternativt dra något gammalt över sig.





(Ja, jag ser dubbelmoralen, men det här är gjort för sitt ändamål. 'Nough said.)

KÄRA TELIA!

(eller mest 'Kära Susanne' för henne är det ju mest klös i, men man vill ju inte exkludera en hel kundtjänst. Ni andra kan säkert komma igen. Det handlar inte om djurmönstrat. Det är en livsstil.)

Eftersom jag nu vet att ni läser min blogg (Woohoo!) så tänkte jag att vi kunde behandla detta i det öppna så ni får chans att visa alla vilken fantastisk serviceminded kundtjänst ni är samtidigt som jag får svar på min fråga.
Win-win liksom.
Jag känner mig snäll idag.
Så.
Detta har hänt: (och ni som vill ha bakrundshistorien så finns den HÄR och i kommentarsfältet. Kort och konsist. Eller fråga Susanne. Hon vet.)

En gång i tiden bestämde jag mig för att bli med iPhone.
Jag var som ett barn och skulle ha NU, NU, NU!
Det som fanns tillgängligt i butik var en gnistrande iPhone 3G.
Att en modell som hette 3GS var ungefär en månad från att släppas intresserade mig föga.
Hur mycket bättre kunde den vara med ett S bakom, liksom?
Det ångrar jag såklart gravt idag, men det är orelevant för historien.
Att gå till Telia var ganska självklart.
Förutom det faktum att Telia var den enda operatören som sålde iPhone, så har jag alltid (ALLTID!) haft Telia som operatör.
Typ sen jag låg i mammas mage.
(Ni kan tacka mig senare. Vi kan nog komma fram till en lämplig gest.)
Köpte en hursomhelst och såg hur en helt ny värld av appar öppnade sig.
Jag ropade 'revolution' och begravde mig med min nya telefon.

Vi hoppar fram i tiden lite.
Till en kräftskiva i en skärgård.
Låt oss bara säga att det är smått osmart att låta en telefon dingla mellan två, smått onyktra, personer som balanserar på stenar och lever sig in i musik.
(Musik i telefonen, who knew...)
Dagen efter undrade jag vem som spräckt min skärm.
Men ok, en spricka kunde jag leva med.
Jag kunde ju ändå snart byta ut den efter abonnemanget löpte ut.
Ett år senare iofs, men jag är inte långsint.
Sen när det väl var dags så bubblade det av rykten om en iPhone 5.
Fantastiskt.
Då kunde jag, som gått och varit smått avis på alla som klöste sig fyror till höger och vänster, alltså hoppa ÖVER en generation.
Det var jag värd.
Nu kom det ju inget femma.
Lugn, det tänker jag inte belasta Telia för. (Äsch, don't mention it...)
Jag får leva med det.
Dock tänkte jag inte göra om mitt misstag utan istället vänta tills den nya 4S behagade att anlända.
Trist nog så släpptes förhandsbokningarna p r e c i s när jag var på en liten weekend i Sthlm, men det kunde ju inte Telia veta, så det tänker jag inte heller belasta er för (Jag vet. Godheten själv.)
Jag har nämligen en liten fobi för att beställa saker på nätet.
Fråga mina vänner, det är nästan absurt, men mitt bankkonto tackar mig nog.
Så, jag fick snällt vänta tills jag kom hem innan jag kunde lägga in en bokning.
Men visst, har jag ändå väntat månader på att telefonjäveln skulle släppas så kunde jag väl vänta lite till.
På måndagen den 24/8 tänkte jag bara snippa upp på Teliabutiken lite snabbt under lunchen.
Föga visste jag att detta var pensionärernas vattenhål på vardagar mellan 11-15 och jag hade inte tid att vänta 20 nummer medans Gösta, 378 år, med sitt entourage fick sin nya DORO-telefon inställd och samtidigt passade på att kallprata lite om väder, vind och liggsår med den trevliga personalen.
Jag har bara 45 minuters lunch och Göstas livshistoria tar bevisligen betydligt längre än så att beta igenom, så jag fick gå efter jobbet istället.
Jag fick t.o.m. med mig min kollega som impulsbeställde en telefon även hon.
(Men jag veeeet, jag borde typ få procent på omsättningen.)
Jag kom dock inte med på förbeställningarna eftersom jag är en sån Svensson och såklart ska ha det alla andra skulle ha (4S, 32 GB, Svart så ni vet) men den trevliga flickan skulle beställa en så att jag hade den när dom fick fler.
Klart.
Bra.
Nu är det bara att vänta.
Och vänta.
Oooooch vänta.
Fick ett SMS med ett ordernummer efter några dagar.
Ett femsiffrigt.
Skönt.
Fint.
Bra.
Telia informerade även om den förträffliga sidan telia.se/leverans.
Nu får ni hänga med i svängarna här.
Går man in på sidan så ska man knappa in förnamn och sitt TOLVsiffriga ordernummer.
Problem.
Det har jag inte.
Mitt består av ynka fem.
Well, det kan ju inte bli fel.
Jag beställde ju över disk, liksom.
Av en människa.
Men jag tänkte att jag ringer och kollar.
Ringer.
Väntar i telefonkö.
Får prata med en trevlig individ.
Förklarar mitt problem.
Ni vet, fem vs. tolv siffror.
Får förklaringen att dom haft 'lite problem' med den sidan.
Köper det.
Blir ändå kopplad till butiken i Luleå (service!)
Får förklaringen att dom tyvärr inte kan se om jag finns i systemet just då, men att jag förmodligen kommer få ett nytt SMS och får jag inte det är det 'baaaara att höra aaaav sig'.
Fine.
Blir något lugnare av samtalet.
Det var ju trots allt r i k t i g a människor jag pratat med.
Dom vet nog vad dom gör.
Den 10 november ligger jag på en soffa i Fruängen, Sthlm och har långtråkigt.
Tänkte att jag kanske kunde göra ett nytt försök att ringa kundtjänst och kolla vad som händer.
Har innan detta googlat och googlat och googlat på det eviga internet efter info om andra som väntar på sin.
Man vill ju inte ringa och störa i onödan liksom.
Jag verkar dock vara ensam om mitt problem.
Därför ringde jag igen, bara så ni vet.
Återigen pratade jag med en livs levande människa som tyckte det var lite konstigt ordernummer (jaaa?) men skulle kolla med butiken för säkerhetsskull.
Återkopplades efter en stunds tystnad och fick svaret att dom hursomhelst inte har några svarta 4S, 32 GB, inne just nu.
Nu kan jag faktiskt inte minnas att det var det jag frågade.
Det jag frågade var om jag överhuvudtaget fanns med på beställningarna, och om jag kanske fått ett för kort ordernummer, men den frågan förblev fortfarande obesvarad.
Istället skulle dom höra av sig när den kommer in.
Då skulle jag få ett SMS.
Bra.
Fint.
Inte tillfredställd, men jag tänker ju inte börja vara otrevlig.
Jag jobbar ju med service själv och vet att jobbet kan vara... hur ska jag uttrycka mig?... lite 'påfrestande' ibland.
Dom vet ju säkert vad dom gör.

Nu måste jag förklara mig lite.
Jag vet att den inte finns i lager.
Jag vet att jag kan få vänta lite.
Det jag vill veta (och lyssna nu, kära Susanne, för detta har ingen annan kunnat uppfatta) är: om. jag. finns. med. bland. beställningarna?
Eventuellt om det kan uppskattas hur lång tid det tar innan den kommer in.
På ett ungefär sådär.
Inga exakta klockslag.
Bara en uppskattning.
Ett kanske som jag kan jobba mot.
Måste även förklara att min telefon är så sjuuuukt seg så att jag kan se rynkorna komma medans jag öppnar appar.
Ja, jo, det ÄR ett väldigt stort ilandsproblem, men Telia löser inte riktigt världssvält vad jag vet.
Dom jobbar med just såna grejer som jag vill ha hjälp med.

Hur som helst, jag suckar (oljudligt, inte så telefonoperatören hör) lite lätt och inser att ingen kommer hjälpa mig med min fråga.
Så jag får fortsätta vänta.

Jag tror på människan.
Jag gör verkligen det.
Såååå, jag tänkte att det kan ju inte skada att (återigen) traska upp till Teliabutiken och kolla hur det går. (OBS! EFTER jobbet. Inte under gammelrusningen. Det misstaget gör jag inte om.)
Där borde dom ju kunna hjälpa mig.
Det var ju där som beställningen las in.
Sagt och gjort.
Igår gick jag dit.
Väntade ett tag (det var några äldre eftersläntrare kvar...)
Ni kan ju gissa hur historien slutar.
Ingen kan se något.
Mitt ordernummer ser 'konstigt' ut och folk skakar på huvudet och rycker på axlar, men ingen kan komma åt något system och min fråga står obesvarad.
Om jag fick en krona varje gång jag fått höra 'ja, det var ju konstigt' så skulle jag ha... säkert 20 spänn nu, men det är frustrerande nog.
Inget ont om personalen.
Dom är trevliga, men ni kanske, e v e n t u e l l t, bör se över erat ointrängliga system så att kanske eran personal får tillgång till det.
Det verkar som att det skulle underlätta.
Nu är jag ingen IT-tekniker.
Bara ett tips, liksom.

Ungefär här någonstans så skrev jag en liten notis i ett tidigare inlägg om att... ja, det var nåt med nötter och eran kundtjänst.
Så noga är det inte.
Nu valde ni att kommentera detta och den som ger sig in i leken..., ja ni vet.

SÅ, min fråga är nu, kära Susanne och Telia.
Vem kan svara på om jag finns med bland beställningarna?
Jag vet att telefonfan inte finns just nu.
Jag vet att jag får vänta.
Vad jag vill veta om jag behöver lägga en ny beställning så att jag kommer med i kön, eller om jag redan står där?
VA?
Det går bra att svara i kommentarsfältet nedan.
Jag tänker inte fylla i mitt personnummer (konspirationsteorier, nätpirater osv) någonstans.
Det går bra att lämna ett telefonnummer så hör jag av mig.
Var så säker.
Jag är spänd av förväntan över att få prata med någon som har tillgång till erat ordersystem.
Det verkar inte vara många iaf.
Ingen av dom jag pratat med har kunnat hacka det, och dom JOBBAR med det.

Det är bara en liten fråga.
Det kanske verkar banal, men snälla, knäck den bara.

Detta ska bli spännande.

Ödmjukast
/Tobbe

JUVELER SOM FÖRLORAR SIN GLANS

Fan så ledsen jag blir.
En gång var artisten Juvelen en som satte guldkant på tillvaron.
Kom med nåt nytt.
Gick sin egen väg.

Surfade just runt i godan ro och insåg att det kommit nytt i år med denna herre.
Var tvungen att lyssna.
Bakgrundsinfon är följande:
För inte så länge sedan så satt jag och en god vän och pratade om all denna nya fräscha svenska musik som ploppar upp som svampar just nu, och hon gjorde mig uppmärksam på att texterna är rätt så banala nuförtiden.
Lite som att dom inte betyder nåt.
Dom handlar mest om att dansa.
Det behöver inte vara dåligt (ta Lykke Li - Dance, dance, dance t.ex. Bra låt - danstext) men det får ett slags naivt skimmer över sig.
Det var inte något som jag tänkt på, men ju mer man tänkte på det desto mer stämde det.
Så även denna gång.
Danstext.
Känslan av att haka på en rådande trend.
Lägg in lite såna där David Guetta (don't get me started där...) synthar och lite tranceelement och voila!
En hit, javisst.
Men så tråkigt och opersonligt.
Nu är han bara en kille som försöker modernisera Prince's sound.
Det var tråkigt.
Jag känner mig tvungen att förtydliga.
Det är inte på något vis jättedåligt, kanske t.o.m. lite svängigt, men kom igen.
Var är ni originella nu?

Bedöm själva.
Jämför gärna.






Kanske lite orättvist, men jag vet vem jag föredrar och vem som fortfarande är nyskapande och orginell.

RÖDA MATTAN, NÄSTA.

Har varit så inni helvete kulturell på senaste.
Att jag avverkat både Smashing Pumpkins och Patrick Wolf vet vi ju redan om.
Men det är ju mer slackerkultur att gå på rockkonserter.
Det gör ju alla då och då.
Till det kan vi lägga två (2!) musikaler, även om jag envisas med att kalla dom pjäser.
Spamalot och, ikväll, Evigt Ung.
Den ena bättre än den andra.

Men det är något magiskt att sitta där i en mjuk stol och se på livebio.
Man känner sig lite förmer.
Lite som att man drar sitt strå till stacken och tjänar och förädlar vuxenpoäng på en och samma gång.
Sen får man även dricka vin i pausen.
På en vardag.
Helt lagligt.
Prata om teater och slänga sig med fina ord.
Kasta huvudet bakåt när man skrattar lite fisförnämt.
Lite fint sådär.
Det gör vi till en vana tycker jag.
Att stryka skjortan och snöra på sig finskorna en gång i veckan.
Vattenkamma håret och frottera sig med den kulturella eliten.
Även om den består av W.T.C.P. med snusfläckar på Dressmankavajen.
Desto enklare att vara Luleås finest.
Jag överdriver såklart.
Det är inte viktigt.
Kultur är vad som är viktigt, i alla dess former.
Det ska hyllas.

En sak som inte ska hyllas är Telia, och dess avsaknad att kunna klösa fram min nya telefon.
Deras kundtjänst är ett fuckin' vrak.
Men säg det inte till dom.
Då kommer det ringa upp nån datoriserad Lolita som ber dig trycka 1,3,2,1,1,2 tills dom får veta varför du inte är nöjd.
Ni är nötter, ok?
Det är vad som är fel.
5 siffror är inte fler än 12, comprende?

SMARTPHONE?

Varför bor jag inte i USA och skickar SMS dagarna i ända?
Jag skulle ju ha så roligt.

MATLAGNING 1.0

Matlagning, alltså.
Det behöver v e r k l i g e n inte vara så svårt.

1. Ta ut pinnen ur röven och lämna kvarg och vad fader det nu heter någon annanstans.

2. Klipp upp ena påsen.

3. Häll upp i form och knåda ut.

4. Klipp upp påse nummer två och häll ut.

5. Pimpa av eget omdöme.

6. Putta in i ugnen.

7. Ät er mätta.

Jag har redan lyckats lura ett antal att jag gjort den själv.
Gratängen går precis lika bra att lura folk med.

OMSTART

Starta om.
Vända blad.
Börja på ny kula.
Kärt barn har många namn.

Jag tänkte hur som helst blåsa liv i den gamla bloggen.

Jag tänkte låta allt gammal groll stå kvar där det är.
Jag är för sentimental för att ta bort det. (eller okej, jag vet inte hur man gör...)

Här avhandlar vi som vanligt det mesta mellan himmel och jord.
Fast mest musik.
Musik och alla konstiga roliga saker man får vara med om när man omger sig med de människor som jag gör.
Eller ja, ni vet.

Musik var det ja.
På några veckor så jag rest t/r: Sthlm-Llå typ en miljard gånger.
Känns det som iaf.
Jag har varit på möten, hemliga uppdrag, Smashing Pumpkins (två tummar ner), Patrick Wolf (stjärnglans och godisströssel) och allmänt nöje på restauranger och pubar.
Under dessa resor så har jag ständigt haft min iPod i tryggt förvar i innerfickan, sammanlänkad via svarta öronpluggar.
Har petat runt bland ovanligt många stabila och bra album från det här året.
Den här hösten har inte gått av för hackor vad gäller ny musik.
Men jag kommer på mig själv att ständigt återkomma till ett.
Ett man alltid kan lita på.
Ett som alltid levererar.
Här kan ni lyssna.
Glöm inte att njuta också.