Nya trender?

Jag har varit på mässa.
Väldigt trendigt.
Jag noterade även några andra trender som jag inte riktigt förstod hade landat och slagit rot.

Den första är den kalla trenden.
Ända sedan måndag så har jag suttit och hurvat.
På den lokalen som vi var verkade det väldigt sparsmakat med el och energi.
Har bland annat suttit i ett bergrum i tre timmar och försökt koncentrera mig medans halsduken åkte länge och längre upp över öronen.
Kan ärligt säga att jag inte minns speciellt mycket av den presentationen.
Tur att jag förde anteckningar.
Jag LOVAR att detta är en sorts blandning av straffet för att jag inte packade ner min kofta och mössa och den här sjuka frysar-trenden.
Till lunch fick vi en tallrik med KALLskuret.
Tackar så mycket.
Till det serverades kallt bröd och det för oss osökt in på den andra trenden.
I Stockholm äter man inte med kniv längre.
Bara en liten gaffel.
Ingredienserna på tallriken är ju självklart i stora, lite nonchalant fräscht skurna bitar.
Logik, nån?
Vill ni veta hur man ser ut när man försöker balansera en stor pärm med viktiga orderpapper och en tallrik i ena handen och ett glas Ramlösa och en gaffel i den andra samtidigt som man ska försöka forcera in en fräsch kycklingbit som är tre gånger större än din knytnäve i munnen med endast gaffel?
Vill ni veta exakt hur mycket som hamnar i munnen och hur mycket som går till spillo på golvet?
Vill ni veta hur många gånger man tappar ut pärmen på samma, numera kladdiga, golv?
Efter lunchen såg jag min chans och använde kaffekoppen som en värmekälla i tre minuter.
Sen var det bara på't igen.
När dagen var över så skulle man gå ut och frysa i sin skinnjacka.
Ännu ett bakslag för att jag inte tog med någon annan varmare anordning att ha på kroppen.
Sen till efterfesten där man knappt hann bli varm innan maten serverades.
En buffé med kallskuret.
Tackar, tackar.
Och självklart fanns det inte en kniv i sikte.
Sen ut och röka och frysa lite och, ja, ni fattar hur kvällen fortsatte.
Dag 2, lika kallt i berget och samma kallskuret till lunch utan kniv.
Samma kaffekopp som fick värma mig i perioder under dagen.
På kvällen fick vi nog och gick och åt varm mat med gaffel OCH kniv.
Vi inhalerade den och sen var det dags att gå.
(Bevittnade även här den äldsta och fullaste gubben någonsin...)
Dag 3 hade vi ledsnat rejält allihopa.
Eftersom jag inte kunde göra mycket åt kofta/mössa-frågan så gjorde vi det enda rätta.
Vi gav det kallskurna en dos av dess egna medicin - kalla handen och hämtade mat från Max.
Det är så vi representerar Norrland.
Vi fick en massa blickar och kommentarer men man hörde att det var sprunget rakt ur avundsjukan.
Ät ni erat kallskurna med en gaffel.
Moving on.
Dags att åka hem.
Kliver in i planet (efter att ha frusit i perioder) och dom har självklart inte hunnit värma upp planet.
Iskallt.

Nu är jag äntligen hemma.
Flanellpyjamasen har aldrig känts bättre.

En kompis till mig frågade lite cyniskt om företaget jag jobbar för verkligen har pengar till hotell åt oss.
Jag vet vad dom drog in på nu.
Värme borde vara en mänsklig rättighet.

Det nya svarta

Jag har sagt det förut och jag säger det igen.
Det är jobbigt att vara först hela tiden.
Ni fattade visst inte I Are Droid tillräckligt mycket.
Nåväl.
Fattar ni detta då?
Lowood är "the next big thing"
Ni kommer att lyssna på detta i eran nya Ipod medans ni går runt på stan med era trasiga jeans.
Eller inte..., och jag kommer att slita mitt hår i förtvivlan.

Helgens ilands-problem

Fan.
Jag kan inte välja.
Ska jag gå på Debaser Medis där Spotify och Debaser har en klubb ihop och titta på Emmon, The Kid & Empire Dogs eller ska jag gå på Debaser Slussen och titta på Convoj och Hanna Hirsch som röjer på Fritz Corner?
Det förstår man väl att man inte kan konkurrera ut varandra så här...
Elektronisk blippeliblopp eller rock och röj?
Just nu lutar det åt det senare bara för att det är på Slussen.
Gah.
Alla dessa val...

Vad är det med mig och väskor?

Sitter och trycker ner saker i en väska.
Jag har mognat och tycker inte det är jobbigt längre.
Bara tråkigt..., och jättemycket jobbigt.
Hoppas jag inte behöver den där koftan eller dom där skorna.
Jaja, jag tar väl med fel saker hursomhelst.
Hörde just att det är rått och regn och jag har ändå inga planer på att ta med mina kängor eller nån annan jacka än min skinnjacka.
Satsar på en grov förkylning istället.

Ska ner till den stora staden igen.
Först roa mig och dricka alkohol och träffa vänner och missa hälften av dom och slösa bort min lön.
Sen jobba för att tjäna in en ny lön och bråka med kontorsnissar.

Efter det ska jag hem igen och leka inredningsarkitekt.
Sen ska jag bli rikare.
Sen ska jag bli fattigare igen och bli vuxen och sambo och det kommer att bli roligt.
Men nu ska jag tillbaka till min väska.
Sitta och stirra ett tag och försöka förtränga att jag lämnar alla kläder hemma.

Alkoholens baksida

Min kära "sambo/särbo" fick nyligen två backar med utgången alkohol av sin arbetsgivare.
Perfekt.
En back med lösplugg (folköl på fackspråk)och en back med svagdricka.
"Coolt" tänker jag.
Svagdricka skulle bli min nya grej.
Det låter ju så ofarligt och okommersiellt att det bara måste vara bra för mig.
Jag skulle bli killen som gormar om svagdricka i baren på Kafélino.
Jag såg det framför mig i mitt huvud och var redo att omfamna mitt nyfunna jag.
Sagt och gjort.
Jag la mig till rätta framför TV'n med fjärren, mobilen, katten och min nya kompis Svagdricka...

*konstpaus för spottande och fräsande*

Det var fan det äckligaste jag haft i min mun.
Och jag har ändå blandat öl och cider i samma glas och avnjutit detta en hel fest.
Det var som att Herr Gud stigit ner på vår planet och förbannat all alkohol att smaka rövhål i evighet.
Och han koncentrerade sig extra mycket när han kom till svagdrickat.
Damn you, Gud.
Du pulveriserade just mitt nya häftiga okonventionella jag.

Jag brukar ändå kunna lära mig tycka om saker.
Ni vet som när man smakar nåt ganska äckligt och man ändå får cravings efter en till och en till och sen sitter man fast i det.
Det hände med oliver.
Det hände med feta-ost.
Det hände med löskokta ägg.
Varför inte med svagdricka?
Jag förmådde mig inte ens att ta en andra klunk.
Avskyn av den första var för stark.
Ungefär som med senap.
Kanske, bara kanske, var det för att den var ljummen?
Jag måste göra ett nytt försök med en kall nån annan dag.
Hoppas den inte går samma väg till mötes som den förra som fick stifta bekantskap med slasken.
Jag ska vinna.
Det har jag bestämt.
Jag + svagdricka ska stavas K Ä R L E K innan jag är klar.
Just nu sitter jag istället och försöker göra slut med folkölen istället.
Det går sådär.
För jag trillar ju dit varje gång jag tittar in i den brun-tonade flaskan med den pissgula vätskan.
Kanske kan vi komma överens alla tre?

En helt ny värld...

...har öppnat sig under mina fötter och över mitt huvud.
Jag ser framemot att skaffa min första matrix-rock och bli deprimerad på heltid.
Luggen är på god väg redan.
Måste börja öva på uttrycken, för jag gissar att "SHAKE WHAT YOUR MAMA GAVE YA!" inte riktigt går hem i dessa kretsar?

Emo?

Med tanke på den senaste månadernas besatthet i "Vad är Emo och inte?" så kommer mitt bidrag här.
Är detta emo?



Nä, det är det inte, för jag blir bara galet glad.
Som ett AFI med disco-feeling.
Som ett argt eller ledset The Delays.
Som ett Fallout Boys (men jag VET att dom är fusk-emo allihopa... Orka bry sig...) med syntar och förmåga att skriva begripliga melodier.
Fast dom har looken iofs.
Vill bara hoppa och skutta och åma mig kring en dörrkarm.
Ytterligare ett band att obsessa över.
Perfekt!

Skrivkramp

Sitter och försöker skriva en ny text till en befintlig låt och huvudet bara låser sig i fjortis-mode.
Allt blir ostigt och grötigt och nåt som den där smilfinken Andreas Carlson som sitter och leker dunderförnäm i div. TVsammanhang kunde ha pissat ut på en kvart.
Hatar den här känslan...
Det är konstigt hur fort det kan gå ibland och andra gånger så sitter man och pressar ut nåt som inte alls blir ens hälften så bra.
Jag undrar hur mina idoler skulle ha gjort?
Får väl vända mig till det stora musikarkivet och leta lite inspiration tills dess att min superkraft kommit tillbaka.

Svårt funtad...

Ibland undrar man ju hur det står till i hjärnkontoret på en själv.
Kom just på mig själv med att med stor rastlöshet i fingrarna pekfingervalsa fram Aftonbladets hemsida i jakt på lite nyheter att stilla torkan med.
Startsidan hinner knappt öppna upp alla bilder innan jag struntar i den stora rubriken:
"Attackerna i Gaza - Hjälp oss!"
och klickar vidare till de riktiga nyheterna - Nöjesbladet - där jag möts av:
"Rösta fram tidernas bästa rocksångare!"

Det slog mig bara sekunder senare...
Vad fan gjorde jag?
Major stoneheart moment.
Så nu ska jag med stor glädje (eller... det är ju fel ord i detta sammanhang men ni fattar) lusläsa allt om attackerna, bli (ännu) arg(are), ta på min (oäkta färggranna) palestinasjal och gå ut och..
dricka en öl.

F.ö. så upptäckte jag att det inte alls går att förtränga all reailska och bara ha roligt.
Det gick visst bara att bunkra upp tills det kom nåt oviktigt att bränna säkringarna på.
Ber om ursäkt till alla som stod ivägen...
Jag får bara hoppas att ni betett er illa på nån mellandagsrea nångång i erat liv och att ni förtjänade det.