Fri

Första officiella semesterdagen och kontot börjar redan närma sig minus.
Kanske för att jag tyckte att det var en bra idé att unna mig nya kläder och en ny telefon som en tidig födelsedagspresent.
Nu är det inte riktigt så farligt som det låter, men det är ändå dags att dra åt svångremmen lite om det inte ska gå utför.
Plus att jag måste ju ha råd med alla semesteröl...

Extra roligt att med födelsedagar kommer extra stress.
Måste hinna städa och diska.
Tårtan har jag fixat.
Ska bara fixa en till och lite andra bakverk.
Mañana, mañana... (Jo, nu var ju inte spanskan mitt hetaste änme back in the days. Jag kan fråga om det finns jordgubbsglass, be om en stor stark och säga vad jag heter, så nu stavas det sådär...)

I övrigt så är mina semesterplaner att ta en flyttlåda i taget av de som är kvar.
Vet inte hur jag kunde glömma att den där bokhyllan som vi köpte faktiskt kan fungera som bokhylla också.
Det finns ju faktiskt plats kvar...
Sen siktar vi in oss på ett par festivalkvällar också.
Inte kanske mina förstahandsval, men vad gör man när man bor i limplandet Sverige?
Man tar dom som är närmast.

Tillsist så vet jag inte varför nån skulle vara intresserad av allt detta...
Jag kan verkligen se hur ni snurrar huvudet i onaturliga vinklar för att försöka följa med alla intressesmurfar som springer omkring på golvet, men ni vet.
Semesterhjärnor är snäppet segare och latare än andras.
Orka försöka vara fyndig...

Tipsar om sommarlåtar istället:





och absolut Little pill

Uppfostran med en tvist

Hmm.
Jag tror inte detta är sunt.
Om det nu är på riktigt alltså.


http://www.aftonbladet.se/webbtv/kult/snorungar/article5008099.ab

...fast vad vet jag, jag är ju nästan ett barn själv...
Ett barn som får dricka sprit på krogen.
Nästa vecka har jag levt i 29 år.
Dags att bli lite vuxen kanske?

Don't try this at home, kids

Seriöst.
Jag klämde just en finne i armhålan.
Jag tror att den smärtan kommer att förfölja mig i flera tidsepoker framöver.
Hade jag vetat så hade jag nog funderat ett bra tag på att frysa ner armen istället...

"Synd" att min dag inte började så, för då hade jag kanske fått en förvarning över hur roligt jag skulle ha det.
Upp kl 0600 efter det mindre smarta omdömet att ligga och kolla på Most Haunted med ett öga istället för att vara duktig och vuxen och kanske sova lite på natten istället?

Väl på jobbet visar det sig att typ självaste Jokern släppt ut droger över hela stan som befolkningen glupskt slukade med hull och hår.
Seriöst, en del betedde sig som att dom precis blivit återanpassade till samhället efter att ha levt med efterblivna däggdjur i djungeln...
"Döh... asså..."
Semestern kan inte komma fort nog just nu.

Sen har vi det här med middagen.
Eftersom jag är lat som få och jag inte kan titta åt köksbänkens håll just nu utan att få dödsångest över disken så tänkte jag att mackor vore en perfekt lösning.
I teorin, ja.
I praktiken, nej eftersom det enda som man möjligen skulle kunna lägga på mackan var rädisor.
SERIÖST?, vem i hela helvetet har rädisor på mackan?
Inte jag iallafall.
Så nu måste jag svälta...
Eller släpa mig och min potatismoshjärna till spisen och krypa till korset.
Kommer inte att hända.
Ska nog plåga mig med att se på reklam en hel kväll istället.
Så fort det börjar ett nytt program så byter jag.
Ser fram emot en kväll med Riesen, Vanish, tandläkarleenden och en kurrande mage.

Plus att katten just ju ser mina fötter som ett perfekt ställe att slipa till klorna på...

Livet ibland asså...

Mord i pubic service

Nästa lilla fjant som tycker att det är OK att massakera och slakta Jeff Buckleys "Hallelujah" (ja, jag vet vem som gjorde den i orginal, men jag råkar tycka att Jeff gjorde den bättre...) genom att kalla den "Decembernatt" och sjunga med lidelse kommer jag personligen hemsöka när jag dör.
Ni som redan gjort det, tro inte att ni kommer undan...
Peter Jöback och Christer Sjögren står högst upp på min lista.
Det finns ingen som gör den bättre, så ni kan sluta försöka nu.
Vissa saker kanske ska lämnas orörda?



inspiration får man dock gärna ta...
speciellt när det kommer ut så här bra...



så nästa gång jag står och stryker i köket så får gärna musikproducenten i P3 tänka till en extra gång innan han väljer vilken version han ska spisa härnäst, annars finns det risk att nån oskyldig på gatan träffas av ett flygande och brännhett strykjärn som åker ut genom rutan och då är det i grund och botten faktiskt inte mitt fel...

Life is good

jag är officiellt besatt.
skivhelvetet är banne mig bland det bästa jag hört.
ni vet alla vilken jag talar om.
ok, den är inte som debuten ELLER uppföljaren för dom är enligt min mening topp tio bästa skivorna nånsin, men den slår helt klart "Black Market Music" och alla efter det.
fan, vad jag längtar till november...
det var sjukt länge sen jag såg dom sist.
tror och hoppas på att trummisen kan bli en ny hjälte för mig.
jag efterlyser energi och frenesi.

musik är centralt igen.
det är en livsdel igen.
funderar mycket över hur slutresultatet på mina egna grejer kommer att bli nu när det håller på att leva upp igen och jag verkligen tar den tid som behövs på att jobba igenom mina alster och tar mycket influenser från där jag verkligen vill ta.
kontroll är en bra grej...

annars
ledig i tre underbara dagar fyllda med fest, kompisar och annat skoj.

slänger ihop ett ledmotiv:











kan förmodligen fortsätta i evigheter, men jag lämnar det öppet för er att fylla i resten av era egna favoriter...

Översittare med en penna

Fullständigt obegripligt.

The Sounds nya platta får en trea, för att den är förutsägbar och att dom trevar på i samma spår.
Placebo's ett minus för att recensenten aldrig gillat dom, men struntar helt i det faktum att detta är en av de mest genomtänkta album sen deras start, vilket han skulle vetat om han lyssnat och satt sig in i deras historia.

Johan Palm's konsert får en tvåa, för att bandet behöver repa mer.
Placebo' s dito från Siesta får en etta, för att den var tråkig?
Senast jag kollade så var det betyligt mer viktigt att spela rätt med inlevelse, än att spela tafligt utan koordination.

Jag kokar över av ilska och konstaterar återigen att recensenter inte har en egen fri vilja.
Dom går på creddighet och folklighet.
Precis allt det som INTE ska spela någon roll.

Precis lika obegripligt som sågningen av Laleh.

Jag kräver absolut inte att alla ska ha samma smak och vara av samma åsikt.
Jag kräver bara att det pundhuvudet som recenserar (sågar) ett band visar lite respekt mot fans världen över och kommer med konkret fakta och konstruktiv kritik.
Tills dess kommer jag fortsätta kalla Markus Larsson (Aftonbladets recensent) ett jävla kukhuvud, med ursäkten "för att jag kan, och för att vi måste ha någon som sätter standarden när vi kallar någon ett jävla kukhuvud"
Mitt betyg på dig blir en spark i skrevet och en barnlös framtid.

Lyckan är gjord

Vem ska med?

Den här gången missar jag det inte.
Adderar detta till min önskelista över födelsedagspresenter.

Kreativ igen...

Att rycka ut antennsladden och montera in den i sovrumsTV'n och att installera datorn i vardagsrummet istället visade sig vara bland det bästa jag kunde göra.
Det fullkomligen sprutar ut musik från fingrarna när man inte har nån TV att titta på.
Orka gå och lägga sig i sovrummet.
Nä, det känns bökigt.
Nu har jag istället tusen uppslag till nya låtar.
I'm keeping my nya uppfinning.

Den som väntar på nåt gott...

Helgen var full av små ångestladdade ögonblick över alla musikaliska små dunderstunder som jag missade och vänner som inte var sena att påpeka detta.
Jag tror att dom sakta försökte bryta ner mig så att det sen bara kunde bli bättre...
Tack, tror jag...

Anyway, om 5 långa dagar släpps den.
5 långa för er andra, för jag lyckades med konststycket att få tag på en promokopia redan nu.
Den är precis allt det fantastiska jag längtat efter sen ungdomens år.
Nertonat är det elektroniska och kommer bara igen i de inslag som det verkligen behövs.
Dom distade gitarrerna har äntligen hittat hem till framkanten igen och låtarna är helt fantastiska.
Det här liknar mer "Without you I'm nothing" än det liknar deras senaste alster och det är mer än välkommet.
Det tog dom 6 st studioalbum att hitta stilen och tillbaka igen.
Vissna undrade om det nånsin skulle hända.
Alla kanske inte kommer att hålla med mig, men jag kan stolt stå längst fram, buga och hälsa grabbarna välkomna tillbaka.
Är nu ännu mer tänd på idén att fira min födelsedag i en bil på väg till Norge och Quart Festival för att få höra "Battle for the sun", "For what it's worth", Bright lights", "Breathe underwater", "The never-ending why" och alla andra oupptäckta pärlor samt alla gamla ungdomshits.

Jag vet att det inte är speciellt credigt att ha sminkade ungsdomsidoler som sjunger om olycka, brustna hjärtan och elände som sitt bästa band i världen.
Jag vet även att min rockhistoria skiljer sig en aning från mina vänners, men det är det enda jag har att relatera till.
Om jag så måste göra det ensam, så so be it.
Så nu vet ni vad jag önskar mig till min födelsedag.

Annars - en lugn och skön dag, med en massa flyttande av möbler.
Konstigt bara att det blir en massa över...
Nån som vill köpa lite?

Imorrn kastas man in i kaoset igen...
Ska passa på att njuta av TV'n och katten och lugnet in i det sista.