Baki psyket

Nu är det sommar och semester.

Dagarna tillbringas i ett torp, med gitarren i ena handen och ölen i den andra.
Utan internet (tack för den, Net1) och utan täckning på mobilen så det är ingen idé att försöka ta kontakt.
Röksignaler kanske kan funka, det har vi inte testat än...

Innan det så har jag plågats med det här förbannade bröllopet.
Gift er bäst fan ni vill, men låt mig slippa titta OCH betala för det.
Fast mitt i hela yran som jag blev socialt tvingad att titta på (ja, det var inte frivilligt) så dyker det upp en liten älva och spelar en underbar låt.
Den gick typ såhär:
(Spola fram till 1:37)

http://svtplay.se/v/2049089/det_kungliga_brollopet/brollopsmiddagen_del_2?cb,a1364145,1,f,-1/pb,a1364142,1,f,-1/pl,v,,2049089/sb,p104698,2,f,-1


och är bland det bästa jag hört på länge.
Äntligen så kom det nåt bra ur det där.

Det fick mig på så bra humör så inspirerad av den så skrev jag det första nya alstret på länge.
Det får ni kanske höra efter sommaren...

Nu, efter att jag goffat tårta på TVÅ olika kalas (oflyt att fylla år på samma dag) så ska jag gå och vara social över ett glas sofistikerat rosé.

Tjing.

Tar itu med onskan...

->->->HÅL I HUVUDET<-<-<-

Suck...
Stor djup suck...
Jag vet inte ens vart jag ska börja.
1. Klicka först på länken ovan.
2. Bearbeta sen det du just läst.
3. Försiktigt så du inte bränner en säkring.
4. Reagera sen.
5. Upprepa punkt 4 tills du ligger för döden.

Jag postade denna länk på FB för nån dag sen och väntade mig en folkstorm.
Resultatet blev några få onda rop från oväntade håll (tack till er) och ett halvt försvarstal från en annan.
Jag började bli besviken.
Besviken för att ingen brydde sig (men ja, jag vet att inte alla kanske såg det, men nu är det inte det själva grejen handlar om)
Hade det gällt något annat då?
Som att idioten vart vit och stått och ropat skällsord om mörkhyade, eller om han gång på gång sagt samma sak om någon annan minoritet i samhället då hade det tagit hus i helvete.
Men nu gäller det ju inte det.
Nu gäller det HBT-personer och deras rättigheter och då verkar det som vanligt inte vara lika viktigt.
De flesta tar det med en klackspark.
Det är iaf min livslånga erfarenhet och det är inte ok.

Jag ska inte gå in alltför djupt på vad jag tycker och har upplevt och hur man kan och inte kan leva, men jag börjar på riktigt lacka ur nu.
Det ska kämpas hit och kämpas dit.
Det ska skrivas under protestlistor och vandras i demonstrationståg.
Det ska tyckas si och det ska tyckas så.
Men lite bögskämt är ju alltid ok att dra.
Det är ju även mindre viktigt att delta i queersammanhang "för det gäller ju inte mig"
Eller, gud förbjude, visa sitt stöd och aktivt kämpa för HBT-rättigheter för nån kan ju tro att du är "sån"
Men i det här "dunka-rygg"-samhället så gäller väl den regeln i allra högsta grad?
I'll scratch your back, if you scratch mine.
Eller, varför ska jag hjälpa dig och dina hjärtefrågor om inte du bryr dig i mina?
För jag vet ju att våra grundvärderingar är ungefär detsamma...

Ja, jag vet att vi har kommit en bit på väg, men vi har en helvetes bit kvar att vandra.
Det är t.ex. fortfarande förbjudet med homosexualitet i vissa länder.
FÖRBJUDET?!?
Det är på grund av såna här människor, som artikeln ovan handlar om, som jag inte kan visa min kärlek öppet på allmän plats, eftersom jag inte vet vem som står bakom nästa hörn.
Kanske är det killen som sympatiserar med Beenie Man?
Kanska är det även en som inte bryr sig, men vågar jag chansa?

Jag bär inte mina känslor på utsidan, precis som du.
Varje dag är en ny "komma-ut"-dag.
En vacker dag kanske man kommer ut till fel människa?
För om det inte protesteras ljudligt och folk inte visar sitt missnöje, vart ska vi då få till en ändring ifrån?

Jag vet inte ens hur jag ska knyta ihop säcken nu.
Det finns för mycket inom detta ämne att behandla.
Jag minns bara ett samtal på en ö (trots alkohol-halten) med en kompis som blev förvånad över att höra hur jag lever och hur jag dagligen måste anpassa mig.
Där ser man.

Jag är så jävla före...

Insåg just.
Musikskribenterna har börjat jämföra dagens artister med Mauro och Orup i positiv bemärkelse.
Varför?
När blev Mauro och Orup creddiga igen?
När blev 90talet vintage?

jag hör likheterna.
Speciellt när Monty lånar friskt i "En till Sarah" så kan man inte låta bli att hajja till.
(Det är f.ö. omöjligt att youtuba Monty, för det enda som kommer upp är en viss Monty Python...)

Jag inser och blir irriterad.
Det var inte längesen som man blev halshuggen om man outade sin kärlek till Mauro, eller Uno eller annan valfri svensk popgubbe.
(Nu råkar jag ogilla Orup, och hamnar väl på någon svart lista för det idag...)

Men min fråga är: när samlades det hemliga creddsällskapet och bestämde sig för att dessa herrar har plockats bort från blockeringen?
Var det när Markus Krunegård gjorde en låt med Mauro?
Var det när Robyn plockade upp Dr Alban på scenen på WOW-09?
Eller var det när Orup skrev Lenas bidrag till Melodifestivalen?
För det är det banne mig ingen som nämner med glädje?

Gud så patetiskt.
Det är helt orimligt att nån ska bestämma när det ska vara ok för mig att ha framme mina Mauro-skivor, utan att skämmas.
Jag kommer aldrig att be om ursäkt.

Däremot så är det upplyftande att artisterna lever på en annan nivå och vågar låna och inspireras och i slutänden ger blanka fan i vad Per Bjurman gillar idag.
Det är frihet.

Trots det så är det omöjligt att råka gilla det som lyfts fram.
Att jag sitter och lyssnar på samma saker som ligger på listorna är bara för att det lyfts fram och är lättillgängligt, men det betyder inte att jag glömt allt det andra.

Vad jag däremot ogillar är att det bara är samma människor som snurrar runt i olika konstelationer.
Ibland så kan man skilja på det, och ibland så undrar man varför det var nödvändigt att kalla sig nånting annat för att släppa en förlängning av det gamla.

Ex 1: Oskar Linnros började i Snook, traskade vidare via Maskinen och hittade tillslut ett nygammalt hem i sin Veronica Maggio-inspirerande solodebut.
Helt i sin ordning eftersom det trots allt var han som producerade och hittade soundet.
Lite trist eftersom det för gemene man låter som en efterapning.

Ex 2: Tough Alliance var lite nya och roliga när dom kom som en frisk fläkt.
Nu har Eric från ovan nämnda grupp gått vidare och bildat ceo som låter - exakt likadant.

Ex 3: Alla vet väl vem Hästpojken är? Mycket bra pop på svenska. Småtrist bara eftersom det är det gamla bandet Bad Cash Quartet fast på svenska.

Jag kan fortsätta i oänlighet, men poängen är väl - släpp fram lite nya förmågor som kan komma med nya idéer och kan förnya lite.


Lämnar efter mig en liten gåva i form av en lista med lite nya (nåja) skivor som snurrar friskt nu.
Det är hippt, älskat, creddigt och jag kunde inte bry mig mindre, för det är trots allt musik

Later Gater

Jag faller som en fura...

Jag vill också vara duktig.
På att skriva låtar.
På svenska.
Och producera och spela in allt själv.

Sommaren närmar sig med stormsteg och så även den där inspelningen som jag lovat mig själv att sitta med under semestern, så det lär ju visa sig hur det kommer att gå.
Tills dess så lyssnar jag och förundras och faller pladask för all ny svensk enkel pop som matas ut ur musikfabrikerna.
Här är det senaste underbarnet: