Blev lite orolig när man läser detta om Per Gessle's nya singel:
"Låten bottnar i ett beat som känns som Blondie på discosuget humör. Över det spritsas stadiga strimmor av synthljud från 1982 och precis allt fokus ligger på refrängen,..."
Åh, nej... Då ska man behöva börja digga Gessle också för det där lät ju som ett perfekt repect på såna där låtar som jag faller pladask för.
Vilken tur att den mannen fortfarande är helt talanglös och inte på nåt sätt kan skriva fängslande låtar längre.
Jag pustar ut och återvänder till att försöka lugna ner mig...
2 kommentarer:
Älskar dina små "taggar" där nere i botten. "Talanglös smörja". Hurra"
Men du: behöver jag blir rädd den dagen du verkligen faller för en låt av Gessle? Behöver jag öva in en koreografi med dig då?
om nån googlar på "talanglös smörja" så ser jag det som en livsuppgift att se till att per gessle på något sätt omnämns nånstans...
och nej, för det kommer aldrig att hända.
han har just bevisat det som tur är...
Skicka en kommentar