Musiken i centrum

Ibland kanske jag inte direkt är snabb att upptäcka nya band och skivor, men när det väl händer är det bland det bästa som finns.
Går på allvar omkring med en ständig ångest (om än den är liten...) att det finns så otroligt många band därute som jag bara helt sonika missar hela dagarna.
Det finns så mycket som jag skulle älska att höra och som skulle berika livet så otroligt mycket.
Det har om möjligt blivit ännu svårare i och med denna tillgänglighet genom internet.
Så mycket lättare att som band bli offentlig för allmänheten att det fullkomligen svämmar över i cyberspace.
Men ibland kommer det fram ett par guldkorn...
Går just nu och nöter "The Ting Tings" och "King Of Leon" i lurarna.
Kan inte sluta att förundras över hur jävla underbart och framåt det är.
Ibland önskar jag verkligen att jag hade nån att obsessa tillsammans med, men dom flesta andra verkar ta allt sånt med ro och inte förstå det stora i sammanhanget.
Jag önskar att det aldrig tar slut.
Att jag alltid upptäcker nya band och att jag aldrig slutar förvånas över hur underbart det är.

---


Å precis när jag inte trodde det kunde bli bättre på musikfronten i höst, jag menar, jag har hittills hoppat upp och ner över Kaiser Cheifs, Keane, Primal Scream, Tiger Lou, Glasvegas, I Are Droid, Kings Of Leon, Rex The Dog och Ting Tings som alla har släppt underbara skivor ifrån sig och gett mig eufori över förväntan.
Just då så drar en vän till med ett band som slog omkull benen på mig med en 3 år gammal platta.
Imogen Heap.
Vilken känsla.
Det är ju så här som Kosheen skulle ha gått vidare, eller låtit från första början faktiskt.
Tack kära M för detta.



Jag kommer att leva på det länge...