Sitter i mitt stilla sinne och undrar hur jag kunde vara så naiv?
Efter att ha lunkat på och tyckt att årets realisation inte var så farlig ändå, så fick jag det sura äpplet nertryckt i halsen idag.
Idag small det.
Trettio busslaster med finnar, alla missfoster från yttre Hertsön som går ut två gånger per år (varav då en av gångerna är Den Stora Rean) och allehanda socialfall med för många barn för sitt eget bästa.
Tro mig, det är rätt påfrestande att ett par timmars vikande kan krossas på fem minuter.
För att toppa det hela så fick man även slåss med en miljard skrikande smådjävlar som kommit från alla håll och kanter för att titta när gamla avdankade idoler mimade till lökiga covers.
Alla utom den där flickidolen, som tyckte att det var dags att visa att han inte kunde sjunga.
Så på det stora hela har jag haft en helt underbart överdjävlig dag.
Ge mig ledigt i en solstol med en piña colada i ena handen och en gitarr i den andra.
Ta mig ur det här sociala exprimentet nu.
Det är inte roligt längre.
Var är kameran?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar