En utmaning senare

Å fy fan.
Att flytta var jobbigare än jag trodde att det skulle vara.
Men nu är det avklarat och min rygg, mina axlar och min nacke protesterar mot att någonsin göra det igen.
Så här ska jag bo resten av livet.

Nu har jag nästa utmaning framför mig.
Jag brukar tycka om att packa upp.
Fixa och dona och ställa saker och ting på plats och se hur det sakta byggs upp och blir fint.
Det kan vara att all min kraft är slut för jag fastnar hela tiden nånstans och står och stirrar.
Det svåra är att hitta rätt plats till allt och det står saker i vägen överallt så om man lämnar ett projekt så ramlar man rätt in i ett annat...
Fast det är ju ett lyxproblem och Rom byggdes ju som bekant inte på en dag.
Man kanske får kalla det terapi och öva på problemlösning 24 timmar om dygnet istället?
Och kläderna.
Påmin mig att aldrig köpa en tygbit till i hela mitt liv...

Sen ska det ju tapetseras om snart och det gör ju även att man inte riktigt orkar göra ett rum helhjärtat...

Och hela tiden har jag den där känslan av att ha glömt nånting kvar i bakhuvudet...