Den som väntar på nåt gott...

Helgen var full av små ångestladdade ögonblick över alla musikaliska små dunderstunder som jag missade och vänner som inte var sena att påpeka detta.
Jag tror att dom sakta försökte bryta ner mig så att det sen bara kunde bli bättre...
Tack, tror jag...

Anyway, om 5 långa dagar släpps den.
5 långa för er andra, för jag lyckades med konststycket att få tag på en promokopia redan nu.
Den är precis allt det fantastiska jag längtat efter sen ungdomens år.
Nertonat är det elektroniska och kommer bara igen i de inslag som det verkligen behövs.
Dom distade gitarrerna har äntligen hittat hem till framkanten igen och låtarna är helt fantastiska.
Det här liknar mer "Without you I'm nothing" än det liknar deras senaste alster och det är mer än välkommet.
Det tog dom 6 st studioalbum att hitta stilen och tillbaka igen.
Vissna undrade om det nånsin skulle hända.
Alla kanske inte kommer att hålla med mig, men jag kan stolt stå längst fram, buga och hälsa grabbarna välkomna tillbaka.
Är nu ännu mer tänd på idén att fira min födelsedag i en bil på väg till Norge och Quart Festival för att få höra "Battle for the sun", "For what it's worth", Bright lights", "Breathe underwater", "The never-ending why" och alla andra oupptäckta pärlor samt alla gamla ungdomshits.

Jag vet att det inte är speciellt credigt att ha sminkade ungsdomsidoler som sjunger om olycka, brustna hjärtan och elände som sitt bästa band i världen.
Jag vet även att min rockhistoria skiljer sig en aning från mina vänners, men det är det enda jag har att relatera till.
Om jag så måste göra det ensam, så so be it.
Så nu vet ni vad jag önskar mig till min födelsedag.

Annars - en lugn och skön dag, med en massa flyttande av möbler.
Konstigt bara att det blir en massa över...
Nån som vill köpa lite?

Imorrn kastas man in i kaoset igen...
Ska passa på att njuta av TV'n och katten och lugnet in i det sista.