Lite som den där Jesus...

Jag har dött och återuppstått.
Dvs att jag klarat av både PDOL och Lulekalaset från en scen som var 600 grader varm och i ett rasande tempo.
Nu betalar jag priset.
Feber, hes, snorig och en andning som tagen från en jättegammal gubbe.
För att piffa till vardagen lite extra så ska jag även nu sätta mig i en minibuss och åka strax under hela sveriges längd i stekande sol och inbilla mig att det kommer att bli sååå kul.
Missförstå mig rätt.
Kul KOMMER det att bli, men omständigheterna kunde ju ha varit bättre.
Innan vi åker ska jag även röja upp här hemma för att sambon inte ska få överjävligt mycket att göra när det är dags att komma hem från jobbet, packa en väska och göra samma trevliga resa.
Som topping, så ska jag även lämna min kisse hemma under denna lång weekend och ha folk som går och tittar till honom och matar lillen.
Bara nu han inte blir ledsen och ensam.
Ja, han är lite bortskämd och van att ha folk omkring sig och älskar även sällskap.
Fast jag inbillar mig att det är bättre än att trycka in honom i en bil och placera honom på fosterhem tills vi är tillbaka.
Det brukar vara väldigt traumatiskt...
Nu är det dags att sudda bort min sura min, ta tjuren vid hornen och sen ha en trevlig sista insprängd semestervecka.
Jag hoppas att vi får höra den här på söndag: