ny ilska och ny eufori

Om vi släpper bimbotrollen för en stund och riktar vår ilska åt ett annat håll så skulle jag vilja rikta den mot vår skattefinansierade sektor.
Med risk att jag målar in mig själv i ett hörn eftersom jag verkligen inte är beläst på detta område, så ska jag försöka förklara.
Jag gillar tanken att vi alla ska vara med och betala för oss.
Att om man blir sjuk och behöver vård så ska det inte kosta skjortan.
Att man får den utbildning man har rätt till när man är ett litet glin och att man kan avsluta sina sista år på ett värdigt boende (redan här VET jag att det inte står rätt till, men häng med nu...)
Jag ger gärna pengar till ett socialt skyddsnät varje månad.
Jag gillar INTE att det ska sitta nånslags pamp högst upp i en kontorslokal och anse att han (face it, oftast hanar med väldigt liten snopp) har all rätt i världen att ta ut en skyhög lön för allt pappersvändande och representerande han gör, och på det sättet rent ut sagt SLÖSA på medel som skulle kunna användas någon annanstans.
Det gör mig så fly förbannad när jag hör om fallskärmar hit och miljonavgångslöner dit.
Vem fan har rätt att anse sitt eget lyxliv så oumbärligt att han ser det som något självklart att vi skattebetalare ska vara med och sponsra hans vältrande i pengahögar varje dag.
Nej, det har inte hänt något speciellt och jag har inte läst nån avslöjande artikel.
Det började med att jag öppnade min lönespecifikation, tittade på skatteavdraget och sen sprang det utför.
Inte för att jag tyckte att det var mycket, utan just för att tankarna skenade.
För allt skit man har hört om hur det går till och att det skärs bort här och där.
Pamparna sitter ju fortfarande säkert på sina feta rövar och gör dom inte det så ser dom till att få med sig så mycket som möjligt i fallet så dom landar mjukt.
Jag tjänar inte mycket, inte heller lite.
Jag har så jag klarar mig och klagar inte (oftast).
Jag behöver inte ett liv i lyx för jag har ett fint liv med de mest underbara vänner och sambo man kan tänka sig.
Jag undrar bara varför jag ska betala för nån snubbes jävla lyxåk och strippklubbsbesök, när det sitter gamlingar och ber om uppmärksamhet från stressade vårdare eller ungdomar som bara vill ha lite extra hjälp att gå ut skolan med medelmåttiga betyg för att slippa gå på a-kassa halva sitt liv?
Så vad gör man efter att man spytt galla och fräst lite?
Jo, eftersom man är svensk, så puttar man det lite försiktigt åt sidan och ägnar sig åt lite nöjen istället.
Som att leta ny musik för att få hjärnan på bättre tankar, för står man på barrikaderna och försöker göra bot och bättring då är man minsann en rödstrumpa och stenkastare och ett rötägg och ska sannerligen straffas med något register eller liknande...
Men tyst, det tänker jag då aldrig vara iallafall.
Det tänker visst inte dom här heller för dom snurrar runt i mina öron hela tiden: