Har varit vaken i 16 timmar och har på den tiden rökt ynka 3(!) cigg.
Det är smått fantastiskt för att vara jag.
Fantastiskt, men otroligt välbehövligt om jag känner mig själv rätt.
Blev inte mycket klokare av mitt lilla möte imorse heller, så tillbaka till våndan, men även pressen, som i sin tur peppar mig.
För inte är det då något levande som lyckas med det konststycket.
Försökte smita obemärkt förbi hela dagen, med mitt lilla experiment, men så fort någon kommenterar det, eller gratulerar mig så vill jag bara sätta armarna i kors, slå bakut och bolma ännu mera.
Som ett litet barn.
Ska det verkligen vara så märkvärdigt?
Låt det bara bero.
Låtsas som att det regnar är ni snälla, för då minskar pressen att lyckas så avsevärt och det övergår således inte till ett MISSlyckande om jag inte lyckas.
*kliar mig i huvudet*
*korrläser för att konstatera att det blev rätt*
Det behöver inte ens vara någon fara, men eftersom alla andra vet bäst så "måste" eller "borde" jag detta.
Om så vore fallet så skulle jag även numera:
- ha körkort
- sökt till idol
- utbildat mig
Visst ser ni själva att forme(l)n inte riktigt passar?
Jag trodde att vid myndighetsålder så skulle man få börja bestämma själv?
Eller åtminstånde när man flyttade hemifrån, men mammafigurerna är så många att nån måste ta på sig rollen som barnet.
Eftersom det bevisligen är jag så tänker jag inte på något sätt göra det lätt.
Nej, nu snackar vi satunge...
Sug på den.
Plus att jag bestämmer själv, och därför inte behöver intala mig att det är "bra" eller "duktigt" utan bara att det är.
Just nu.
Kanske inte imorgon?
PS Nej, jag går inte på droger. Bara på rinnande snus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar