Kl 5.nånting blir jag väckt av ett tjurrus i köket.
Det flyger runt en sambo där.
Lite som stålmannen.
Lycka till på resan, ropar jag för att liksom skänka lite stöd på färden.
JAG HAR FÖRSOVIT MIG!, får jag till svar.
HJÄLP MIG!, hör jag i nästa sekund.
Så står man där sen, typ fyra sekunder senare, kl halv sex ungefär, nyvaken på köksgolvet och undrar vad fader det är jag ska hjälpa till med.
Jag kan i efterhand konstatera att jag
1. drog igen dragkedjan på väskan
2. tog fram ett par långkalsonger
3. hindrade hårvaxet från att åka med till jokkmokk
4. drog igen dragkedjan igen
5. drog igen dragkedjan ytterligare en gång.
6. stängde dörren.
Människor blir ytterst ologiska i stressade situationer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar