Årets I-landsproblem

Som jag redan påpekat så var Kent extremt välklädda på sin scen.
Så välklädda att jag ju blev väldigt inspirerad när jag sedan gick ut och drog kortet på diverse affärer.
Svart var ledordet.
Svart, spännande och moget typ.
Plus nyskapande.
Stod ju även och sneglade på basistens fruktansvärt snygga skinnbyxor med vridna sömmar.
Har ju funderat på det ett tag, men inte vetat om jag vågar och framförallt inte vetat var man får tag i en vettig modell till ett lågt pris.
Jag brukar resonera så att om jag vill "testa" ett plagg som jag inte riktigt är säker på så letar jag en billig kopia.
Fastnar man sen för det så kan man köpa nåt dyrare och bättre, och blir det liggandes i garderoben - ja då är det ingen större förlust.
Nu har jag till mitt stora förtret hittat ett par ganska fina skinnbrallor (fusk såklart) för endast 849.-

Bedöm här

Dumt, eftersom jag nu kommer att köpa dom.
Den stora frågan är nu om jag kommer att bli fullständigt utskrattad?
Bryr mig inte speciellt mycket, men om folk ska peka och skratta så låter jag nog hellre bli.
Å andra sidan så har jag ju lovat mig själv att våga lite mera, och fått positiva hejja-rop från mina vänner (som sig bör...)

Sen kommer även den stora rädslan för att beställa saker från nätet fram igen (herregud vilket barn jag är...)
Kanske får lejja nån polare istället, för är ju lite old-school och gillar grejen med att det är köpt över disk och inte på "postorder".
Associerar nog för mycket med barndomen och alla Ellos och H&M-kataloger som mamma tyckte att vi skulle beställa från.
Nån som är för eller emot?

F.ö så vill jag slå ett slag för detta fantastiska märke.
Finfina prylar.