Jag trodde att våren skulle komma med glada hurra-rop, sprittande känslor och kulörta färger?
Istället är det samma gamla travbana som man traskar runt på.
Runt, runt, runt.
Stiga upp, kläder - på, gå till jobbet, äta lunch, jobba, hem, förfäras över röran som trots allt var där imorse också, inte ta tag i det, slänga sig på soffan, dumglo på TV, bli trött, flytta sig till sängen, dumglo lite mera, somna och sen börja om.
På helgen är det även inslag av samma blaskiga öl på samma gamla ställe.
Avbrottet kommer snart i form av en fjällhelg.
Den får gärna komma typ igår som det känns.
Min "måste-lista" börjar växa sig allt större också.
Saker som att köpa det däringa träningskortet så att jag kan yoga igen, slipa kanterna på brädan, gömma sladdar i lägenheten, bära bort skrot och aktivt börja göra fler låtar hänger över mig som en lavin.
Då kan det ibland vara svårt att hålla humöret uppe.
Ända tills man råkar klicka på rätt länk och ljuv musik strömmar ut.
Då blir det plötsligt lite lättare igen.
Som en kompis sa: "Jag känner ingen som knarkar mer musik än du"
Idag lever jag för denna > DANCING ON MY OWN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar