Hemmets lugna vrå

Herrejävlar.
Jag har nog aldrig varit så glad att se min katthårstäckta soffa som idag.

Har varit på möte i dagarna tvenne i vår kungliga hufvudstad.
Det brukar vara angenämt och inte alls ångestfyllt.
Det var helt tvärtom den här gången.
Framför allt för att jag är ett planeringsfreak och vid tidpunkten som detta bestämdes hade jag även bokat in en resa till Gränsen som skulle ske samma dag som jag kom hem.
Nu är det tack och lov inte så, men jag har hela dagen byggt upp egna askmoln i mitt huvud som har försenat mig och dittan och dattan.
Som grädde på moset så har jag även sovit på vandrarhem med okända människor i samma rum.
Det hemska är inte vandrarhemmet utan just de okända människorna, som säkert inte är otrevliga eller farliga, men som med lite för mycket innanför västen har behagat att ramla in med en timmes mellanrum och väckt mig varje gång.
Jag är även av den uppfattningen att jag sover bäst med människor jag känner alt. själv när jag är ute och reser.
Så man har väl snittat en 2-3 timmar sömn inatt.
Jag hade även en nygammal bäbis rakt bakom mig vid gaten som då rakt inte tänkte hålla käften OCH mitt flyg var en dryg timme försenat (och det medfödde fler askmolnsorosmoment) OCH för många väskor för vad som får kallas handbagage.
Summan av kardemumman: Borta stressigt och otryggt, hemma bäst.

Nu ska jag bara gulla med missarna, packa om mina väskor, skriva ett välkommen-hem-brev till Sambon som kommer från Kina imorrn (Välkommen hem, älskling!) och städa upp här hemma innan jag får gå och lägga mig för att sen stiga upp härliga 05.00 för att passa ett tåg.

Jag tycker faktiskt att jag förtjänar den semestern nu.

Sen när jag kommer hem så är det bara en vecka kvar till nästa utflykt.
Gah.