2011-11-29

Julen, ja.

Detta ständiga helvete.

Det är rätt konstigt egentligen.
Jag gillar vintern.
Julpynt har jag aldrig brytt mig så mycket om.
Julen som högtid är väl ok.
Ni vet, julmat och släkten och umgås och hemmagjord kola och kalle anka och sånt.
Men pyntet?
Det har jag inte brytt mig om riktigt.
Det har ju bara funnits där.
Till saken hör att jag har en sambo som har en miljard tomteljus och lådor och åter lådor med julpynt.
I våran matsal (så jävla överklass att ha en matsal) d y r k a s julen.
Det är fint.
Det är när det börjar svämma över trösklarna som jag blir orolig.

Så ni förstår att sambon blev en smula orolig när jag kommer hem och säger att vi kanske ska köpa en sån där ljusslinga till balkongen.
Gärna feat. granris.
Sambon trodde jag hade ramlat och slagit mig.
Hårt.
Det hade jag inte.
Jag fick bara feeling.

Så nu sitter den där.
Det skulle följa med buntband för att det skulle gå lätt att montera.
Det gjorde det.
Det ingen berättade var att dessa var av... ska vi säga "ringa" kvalitéet.
Två gick sönder.
Alla var för korta.
Men den sitter där.
Åt fel håll.
Med sladdarna utåt gatan.
Men den sitter där, och där ska den stanna (om inte buntbanden ger upp och stormen tar den dvs.)
Det är rätt fint.
Mysigt.
Lite svennigt.
Nu fattas det bara lite snö och gnister och att den tål vatten.
Det lär ju visa sig.

1 kommentar:

Fröken Öquist sa...

Förstår fortfarande inte det där med räcket. What a fuck. Fint är det iaf. Du måste nästan börja röka igen så att du kan njuta av myset.