Hade just ett samtal med min sambo över en ugnspannkaka (ja, det heter så)
Om det här med att man inte får vara negativ.
Sambon är positiv och sprudlande.
Jag jobbar inte riktigt på det sättet.
Varför måste man vara så glad hela tiden?
Varför låtsas liksom?
När man stiger upp är man trött.
När man går till jobbet fryser man.
Innan lunch så är man jättehungrig.
Innan kafferasten är man helt slut.
Innan man slutar går dagen jättelångsamt.
När man kommer hem är man helt slut OCH trött OCH hungrig.
Sen börjar det om.
Det eviga ekorrhjulet.
Varför låtsas, liksom?
Nämnde jag att det är måndag?
2 kommentarer:
Fan vad bra du är. Du satte ord på hela min existens. Exakt sådär känns det och säger man något annat så ljuger man. Jag tror inte på positivitet. Kan den verkligen finnas på riktigt?
Alla andra ljuger bara.
Så enkelt är det.
Skicka en kommentar