Beige gubbjävel

det finns en liten gubbe härutanför fönstret.
en beige.
som klär upp sig i söndagskläderna varje dag för att gå ut på "sin" trottoar.
vissa skulle nog säga att det är gulligt eller att det är synd om honom.
jag börjar bara irritera mig på honom nu.
ser honom varje dag när han står och sopar bort löv, sand och fimpar från trottoaren.
jag har bildat mig en uppfattning om honom med tiden.

jag tror han är en sån där surgubbe.
funderar på att varje morgon gå och kasta skräp på hans sida.
gärna svårsopade grejer som tuggummi och smält glass.
så man får höra hur han muttrar och morrar och frenetiskt sopar och sopar på trottoaren.
nästan så att jag mått lite bra när vägbygget vänt hans lilla värld upp och ner...
hur man sett hur han kommer ut med kvasten i handen och man kan nästan höra hur hans panik växer...
sen sätter han igång och sopar och jag vill bara gå ner och bryta kvasten i trehundra delar och ryta åt honom att skaffa sig ett liv.
jag lovar att han är en sån där paragrafryttare (fast som självklart alltid har rätt) som hojtar lite argt efter folk som antingen tappar eller medvetet slänger nåt utanför just hans port.
på allvar, va fan är det för nytta med det han gör?
jag lovar att det inte finns en enda kotte som uppskatar det där...

förlåt, men jag står inte ut med människor som funkar på det där sättet...
sura gubbar och gummor som tror att dom äger gatan och kräver respekt av de yngre.
eller dom som tror att dom är "lite mer" än alla andra.
ni vet alla vilka jag pratar om.
tror väl inte att jag ska behöva utveckla eller?

tar ett till exempel istället.
det kommer in en dam (ni vet, en daaaaam) i butiken och stampar rakt fram till mig.
- hej, jag vill ha jeans.
- jaha. vad trevligt.
- ja, och det är allt jag tänker säga. resten ska du sköta.
- ...

jag tror här att man hörde min suck ända till Hälsingland.
hade god lust att sopa till kärringen, eller kläcka en spydig.
istället var jag trevlig så att hon framstog som en häxa istället.
väl i provrummet så var allt vidrigt och hemskt.
tycker verkligen synd om folk som har den uppfattningen och tycker så illa om sig själv att dom måste trycka ner sina medmänniskor.
tycker synd om och blir upprörd av.
behöver jag tillägga att hon gick tomhänt?

hoppas att jag låter riktigt gnällig och kall nu.
det är något av mitt livsmål... ;)