Det måste vara nåt i vattnet?

Stod på jobbet idag och undrade vilket vårdhem som hade brunnit upp?
Det gick fan inte att hjälpa en enda människa idag.
Alla var fullfjädrade psykfall.
Minns speciellt damen som "har en del erfarenhet av jeans..., jag har kanske 23 par hemma"
Mmmhm..., till skillnad från mig då som tydligen sovit mig igenom mina 10(!) år i branschen?
Hon gjorde även skillnad på "vinterjeans" och "sommarjeans"
"Är det här vinterjeans?"
VA? Va faaan är vinterjeans?
Bring it on, lady.
Vill du prata väv och vikt/cm2 så kom igen bara.
Det är inte en diskussion som du kommer att vinna...
Fick ett plötsligt begär att peta mig med nåt vasst i örat där en sekund...

Det finns även ett släkte med minderåriga människor kring14års åldern som gillar att stryka omkring, rota i högar och ge en "dum-stirret".
"Dum-stirret" är när man går fram och inleder med en vänlig fras och får två uppspärrade ögon till svar.

"Pratar han med mig?"
"Varför pratar han med mig?"
Ibland undrar jag om livet passerar revy därinnanför.
Finnar är likadana.
Dom har gett "dum-stirret" ett eget land.

Det fanns en triljard andra stunder då jag ville skrika och springa runt i cirklar men detta är tyvärr inte har nöjet att utagera i vårt jobb.
Men höjden av dumhet var ändå när vi försökte få tag i nån uppe på kontoret för att kolla vad vi skulle göra med mössorna som tappar tofsen.
Hon tyckte på allvar (och det mest skrämmande var att detta hade hon hört från en annan butik och tyckte att det var såååååååå smart) att vi skulle klippa loss tofsen och skicka med den separat till dom som köpte mössan.
NO, YOU DIDN'T JUST SAY THAT?
Vi skrattade tills vi grät, dumförklarade henne, och skrattade lite till.
"Jo, och när du köper den här mössan så får du en tofs på köpet :D"
No way.

Nu måste jag gå igenom min packning igen för att se vad jag har glömt.
Enligt listan så saknar jag inget, men man vet ju aldrig...