Packåsna

Jag har alltid haft samma problem.
Det här med att packa kläder när man ska ut och resa.
Om vi tar oss tillbaka till den gamla goda festivaltiden så var det ett under att jag inte släpade med mig en hel resväska med prydligt vikta kläder, och jag skulle ljuga om jag sa att det inte var nära.
Istället försökte jag obrytt pressa ner allt i en alldeles för liten väska för vad som skulle få plats.
Det resulterade ofta i att folk undrade va fan jag hade med mig och gärna skrattade lite åt min naiva uppsyn när jag proklamerade att "vadå?, jag har ju bara packat det nödvändigaste?" och där det nödvändigaste då bestod av åttio par kallingar, fjorton t-shirts, sexton par brallor och tre paraplyer... typ.
För man visste ju aldrig när man kunde behöva det.
Nu har jag ju växt lite i min roll och blivit bättre men jag insåg fortfarande hur dålig jag är när jag nyss försökte packa ihop en väska till en weekend i Sthlm utan en lista och kom på mig själv att stå med ett rusande hjärta och ge ifrån mig ljudliga suckar i ren och skär panik.
Så just nu ligger det högar med allt jag VILL ha med mig på sängen och jag måste välja ut enstaka saker.
Inte min bästa sida.
Så är det nån som vet hur man gör sånt här?
För annars kommer jag att sitta här med min handskrivna lista och försöka minimera min packning förgäves och istället försöka smyga ner saker i hemlighet när jag inte märker.
För vem vet när man kan behöva en brevpress på resan?

Min katt smackar i sömnen.
Ni vet, ungefär så där som det låter när man suger på tummen utan en tumme och trycker upp tungan i gommen så att det smackar lite... fast mycket lägre, på kattnivå.
Det låter roligt.
Han biter på naglarna också.
Inte för att han har några, men det är en dålig ovana...



Å slutligen så är jag även nu stolt ägare till ett bananträd.
På dunderrea.
Jag fick det för 100.- och hemkört till dörren.
Perfekt.
Nu behöver jag bara en apa också...