Lunken

Jo, tack.
Det är just ett duktigt trist liv man lever på vardagarna.
Exakt samma rutin varje morgon med cigg, badkar, kaffe framför datorn och klä på sig på fem minuter, i nämnda ordning.
Jobba i de timmar man blivit tilldelad.
Komma "hem" (Just nu lever jag i lådor mellan två bostäder. Ungefär som att vara arbetslös)
Däcka i sängen framför Cops eller liknande.
Ibland somnar jag och ibland tar jag mig i kragen och lagar lite mat.
Vissa gånger spexar jag till det och diskar ett berg efter middagen.
Sen är det data och TV tills John Blund kallar.
Det är på helgerna man blommar upp.
Varför är det alltid mycket roligare på fredagar?

Idag gjorde jag den festliga varianten och dansade med diskberget.
Min Ipod gör mig alltid sällskap vid den tidpunkten.
Jag gjorde ett test på Fejsbokk för ett tag sen där jag fick reda på att jag var "sooo indie" och det kändes bra att få höra efter veckor av melodimania.
Av denna anledning så hade jag gamla glamhjältar i öronen.
Brian Molko och grabbarna larmade mot trumhinnorna och grannarna fick stå ut med min ljuva stämma en halvtimme eller så.
Det var ett fint ögonblick.
Så ikväll kammar vi luggen åt sidan och njuter lite och försöker minnas lite ungdomsår när vi sätter oss ner med kaffet.







och självklart orsaken till att dessa supergrupp väckts till liv hos mig igen:



Tror det var på tatueringsmässan den där rebellen i mig vaknade igen.
Det kändes att man hörde hemma med resten av patrasket, trots att jag inte själv la mig under nålen.
Tror att jag ska försöka hålla honom vaken ett tag nu...