Möbelångest

Det börjar så sakteligen bli klart.
Det är fortfarande lite för mycket prylar.
Vi kom överens att vi skulle ha det lättstädat, men sambon var smart och fick mig beroende av auktioner.
Vi skulle ju bara dit och ropa in en bokhylla och kanske fynda lite annat.
Adrenalinkicken visade sig vara utomjordisk och tog mig i ett fast grepp.
Det visade sig även spara in en sjuhelvetes massa stålar åt oss istället för att åka till det berömda möbelvaruhuset i Happis och slösa tusenlappar.
Ångesten jag hade för sängen får räcka för i år.
Men det börjar kännas ok.
Förutom alla projekt man är för lat för att ta tag i.
Tog äntligen tag i lådorna som stod i sovrummet.
Det gick på fem raska.
Om jag kunde ta och banka dit lite sladdgrejer (vad heter det egentligen?) kring listerna också, men det visade sig vara för mycket begärt.
Den lata djävulen på min vänsta axel bet mig i örat och sa ifrån å det bestämdaste.

Nu är det bara det här förbannade data/gäst/musik/kläd-rummet kvar.
Det verkar vara omöjligt att inreda och leva ett helt eget liv.
Jag har en bild framför mig och den ska väl inte vara så svårt att skapa i verkligheten, förutom att den totala avsaknaden av snygga databord är ett faktum och att kartongerna och skräpet tornar upp sig längs väggarna och faktiskt verkar trivas där.
Har nu gett vika och börjat titta på alternativ.
Jag kompromissar mot att jag får klädställningarna till sovrummet från Pentik för endast en triljon styck.(Här rättar mitt stavningsprogam mig och säger att det inte finns något som heter triljard. Det finns miljard och triljon. Nåväl, jag rättar mig i ledet...)
Sen ska det finslipas och plockas bort och stuvas undan och hängas upp tavlor och annat på väggarna och bara ett rum kvar att tapetsera och... andas...
SEN nån gång nästa årtionde så ska jag bjuda in till inflyttningsfest.
Det skulle vara ödets ironi om man blev vräkt i samma veva...