Som ett veckobrev ungefär.

Åh, herregud vilken tråkig människa man är.
Fast å andra sidan kanske man gör sina fyra bloggintresserade en tjänst som slipper läsa om vad man åt till middag och i vilken ställning man låg i soffan när man tittade på den där filmen.

I övrigt så är det avsaknad av allt just nu.
Helgen var nykter, backarna gapar tomma och December-Januari lämnade ett brännade hål i plånboken efter sig så man har ju inte riktigt råd att göra allt det där man vill.
Men det kommer ju fler löner...

En insikt jag fått lära mig är att mina gamla betyg förvaras på stadsarkivet.
STADSARKIVET!
Fatta hur gammal man är då.
Min gamla gymnasieskola finns inte ens KVAR i den formen som jag lämnade den.
Hoppas dom hittar mina bedrifter någonstans bland spindelväv och lagerhyllor.
Ser ett stadsarkiv ens ut så?
Jag inbillar mig det.

En ljuspunkt är att Mello startar på lördag så nu är det dags att begrava sig i expertutlåtanden och förhandstippningar.
Varje år så tippar vi på vinnare.
Varje år kommer jag irriterande nära, men snubblar på mållinjen.
I år ska jag spika rubbet.
Så är det bara.

Nu ska jag googla snowboardbrallor.
Igen.
Sen ska jag laga fattigmansmiddag.
Igen.
Efter det ska jag drömma om vårvinter och långa dagar i fjällen.
Så är det bara.
Så som det SKA vara.