Familj - ett hanterbart fenomen

Jag vet...
Det duggar inte tätt här, men jag är fortfarande oändligt tråkig och ligger i soffan hela kvällarna för att bättra på min vinterskrud.
Tänkte besegra kölden den här gången genom att skapa mig ett naturligt skydd.
Det går åt en jädra massa bea-sås ska jag säga, men we're getting there.
...eller vem försöker jag lura?
Jag blir bara skinny-fat hur jag än försöker och det är ungefär i klass med att vara i fjärde månaden.
Det hade kanske varit på sin plats med en gratulation om jag hade varit kvinna.
Nu är så inte fallet och folk tittar snett på mig och min inbillade skit-unge istället.
Planen gick på så vis lite snett, men nu är det försent och jag fortsätter i samma takt och satsar på att bli ett naturfenomen istället.
Lite som ett freak på en cirkus.
"Kom och se den gravida grabben!"
Watch out, stardom - here I come!
Kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag kanske kan vinna över lite folk när dom väl står där och dra fram gitarren då istället?
Multi-tasking kallas det va?
Eller underbarn kanske?

Inte nog med att jag ser ut som att jag ska bli mamma, så känner jag mig även som en.
Vi har nämligen beslutat oss för att utöka vår lilla familj här hemma.
Hon heter Malte (ja, det är en hon med ett killnamn... Inga konstigheter - that's the way we do it...)
Hur som helst så verkar det vara det enda jag pratar om nuförtiden.
Har sett en obehagligt röd tråd i mina fäjsbokkuppdateringar (ska man särskriva det där? frågetecknen hopar sig när man blandar språk sådär i andan av 2000-talet) i att det bara verkar handla om den lilla tösen...
Därav mamma-känslan...
Blev nästan lite kall när hon anlände och hennes matte satt och pratade om hur hon brukar vilja göra det och det och gillar det och det och det.
Insåg att dom var väääldigt lika, Boris - the superkisse och hon och insåg att jag nu inte längre kommer att ha en stalker här hemma utan dubbelt upp i katter som följer efter på toaletten och till datorn och till sängen och till soffan och matbordet och... listan kan göras lång.
Det verkar även stämma.
Hon har bekantat sig med omgivningen och med Boris nu och börjar bli lite trygg här hemma.
Det kutas runt och leks halva dagarna och resten fylls av upptåg och utforskande av skrymmslen och vrår.
Men det verkar gå bra.
Väldigt bra.
She's a keeper.










Den senaste har fått mig att undra om det är en katt eller en apa vi har att göra med...

Flashback

Började skriva ett utkast här.
Kände helt plötsligt igen mig, så där som man kan göra.
Det var inte obefogat.
Det var för att jag hade skrivit det förut.
Hur mycket 80-åring får man bli innan man verkligen är där på riktigt?

Däi-scha-vy som dom kallar det dom som vet.
Jag kallar det Alzeimers.

Sen har jag hört att när sånt där uppstår i vanliga livet, att man känner igen situationen, så har man egentligen inte upplevt det innan utan drömt det.
Vilket i sin tur innebär att vi kan skåda inni framtiden?
Jag vill gärna se researchet på det arbetet, tack.
Skulle göra vilja se reseavdraget och representationen också.
"Kristiania t.o.r, lunch på Hashish Café, Back Alley Corp."

Förmodligen är det ingen raketforskare som klurat fram det.
Förmodligen är avhandlingen en artikel i Ding-ding värld...

Ni hittar mig HÄR om ni tycker att det inte riktigt duggar tätt av inlägg...

LaLaGaGa

Jag har aldrig varit nåt jättefan av Lady GaGa.
Jag tyckte att det var svängigt när det kom och avfärdade det som nåt som skulle vara hitigt och sen försvinna efter ett tag.
Sen såg jag nån video och nåt uppträdande och tänkte att det var rätt coolt och att hon var lite annorlunda och tyckte att det var coolt att det slog igenom.
Sen kom monsterframgången, och man blev redigt less...
Sen läkte det ut lite nya låtar på nätet och sen fler och fler.
Nu måste jag bara ge henne cred för OM det är hon som skrivit de nya materialet själv på det senaste "mini-albumet"/"uppdateringen" så är hon en jävel på att skriva pop och alla nya låtarna håller hög standard.
Sen kan man tycka vad man vill om producerad mainstreamplast, men skriva - det kan hon, och coola okonventionella videos, det kan hon också.
Jag hejjar på henne och hoppas på att det går bra för henne.
Jag tror hon har en större plan än detta...

Klappat och klart, eller?

Herrejävlar.
Ett sånt sockerfall som jag hade nyss var det länge sedan jag upplevde.
Hade planerat en lagad middag hemma, men Tasty råkade komma ivägen... igen...

Nåväl, har varit ute och rest.
Det hade ju en anledning den här gången istället för den sedvanliga shoppa-öla-slappa-turen.
Placebo spelade på Annexet.
Sjukt bra.
Sjukt, sjukt bra.
Fick en recension länkad till mig på Fejsbokk, där dom helt klart hade noll koll.
Orkar inte ens börja nysta i hur många faktafel dom hade...
Förflyttade mig ca 15 år tillbaka i tiden när jag stod där och fick tom en liten tår i ögat under "Follow the cops back home" bara för at jag var där och det var fint och underbart och ett riktigt bra konsertminne.
Slog till på en huvtröja också, så nu kan jag nog räknas till ett hardcorefan... eller emofjortis kanske...
Var ut på Debaser dagen efter.
Fick höra rykten om att Stefan (Placebo) skulle vara där.
Det var han inte.
Det var däremot Steve.
Fick skaka tass.
Glömde all engelska jag någonsin lärt mig och haspade ur mig "Värry värry godd"...
???
Skulle jag kunna så skulle jag nog gärna göra om det ögonblicket och säga nåt coolt och kanske berömma så att han förstod.
Men nu går ju inte det, så jag får leva på det lilla jag fick istället.
Uppdaterade genast min Facebook-status i pure fjotis-style med att jag nu kunde avlida på fläcken eftersom jag nu fått träffa 1/3 av Placebo.

Kontentan är ändå att jag uppskattar min hemstad mer och mer.
Det är så lugnt och skönt här i jämförelse med myrstacken Sthlm.
Hade på riktigt hemlängtan på söndagen...

Nästa gång blir det Kent...

Så funkar det - inte

Så här sent har jag aldrig packat en väska.
Väskan är inte ens packad, för det finns ingen väska att packa i.
Den är som bortblåst.
Vanligtvis borde jag vid det här laget gjort en lista, dubbelkollat, packat, packat om, bytt ut kläder och sedan packat om en tredje gång.
Nu ligger allt utspritt på sängen och jag jagar fortfarande min väska...
Ajajaj...

Nåväl.
På fredag vid den här tiden har jag redan glömt det för då är jag euforisk och fylld av rock'n'roll.

Stockholmare - ni har mitt nummer.

Tick-tack...

...snart dags.

Måste skriva en sån där pack-lista.
Mer roligt än nödvändigt nuförtiden.
Har även köpt en till rocksluskmemoarbok att läsa på flyget.
Den här gången blev det Slash.
Han har säkert också levt ett fasansfullt liv...
Undrar hur många det finns?
Böcker i samma kategori alltså, inte rocksluskar.
Det finns det nog ganska många av.

Sen ska det klippas hår och träffas vänner och drickas öl på Deb och handla merch och äntligen se underbara PLACEBO igen :D
Jag hoppas dom kommer att regera.
Jag nöjer mig inte med mindre.
Som vanligt så är mediabevakningen enorm - not
Well, alla kan ju inte ha underbar smak...

och vinnaren är:

Å fan.

Jag såg just att Placebo vunnit pris på MTV-galan igår.
Över både Muse och Killers.
För bästa "alternativa" musik.
BRA jobbat.
Ni ska få en klapp på axeln om en vecka.
Det krävs ju förstås ett backstagepass åt mig och mina vänner om det ska ske, men det är väl lätt fixat va?

Såg även att gulle-disco-pinglan Agnes blev bästa svenska artist.
Good.
Säga vad man vill om Idol och framtidsaspekterna på deras vinnare men dom har lyckats vaska fram ett par riktigt bra.
För Amandas nya platta är även den riktigt mysig.

Röd - som i graven

Fy fan vilken skiva.
Det är Hagnesta Hill-kvalitet på den här, fast syntigare.

Favoriterna radar upp sig.
Bra gjort, Kent.
Jag ångrar inte det där biljettköpet en enda sekund.